Konungavalet (Frithiofs saga)
Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
---|---|---|---|---|---|---|
Denne teksten finnes på følgende språk ► | ![]() |
af Esaias Tegnér
(1782-1846)
- Till tings! Till tings! Budkaflen går
- kring berg och dal.
- Kung Ring är död: nu förestår
- ett kungaval.
- Då tager bonden svärd från vägg,
- det stål är blått.
- Med fingret pröfvar han dess egg,
- den biter godt.
- De piltar se med glädje på
- det stålblå sken;
- de lyfta svärden två och två,
- för tungt för en.
- Men dottern skurar hjelmen ren -
- blank skall han bli -
- och rodnar, när hon skådar se'n
- sin bild deri.
- Sist tar han sköldens runda värn,
- en sol i blod.
- Hell dig, du frie man af jern,
- du bonde god!
- All landets ära växer ur
- ditt fria bröst.
- I striden är du landets mur,
- i frid dess röst.
- Så samlas de med sköldegny
- och vapenbrak
- på öppet ting, ty himlens sky
- är deras tak.
- Men Frithiof står på tingets sten,
- hos honom står
- den kungason, en liten en
- med guldgult hår.
- Då går ett sorl kring bondelag:
- "För liten är
- den kungsson, kan ej skipa lag,
- ej leda här." -
- Men Frithiof lyfte pilten ung
- på skölden opp:
- "I nordmän, här är eder kung
- och landets hopp.
- Sen här den gamle Odens ätt
- i bild så skön.
- På sköld han känner sig så lätt,
- som fisk i sjön.
- Jag svär att skydda rike hans
- med svärd och stång
- och sätta faderns gyllne krans
- på son en gång.
- Forsete, Balders höge son,
- har hört min ed;
- och om jag viker derifrån,
- slå han mig ned!" -
- Men pilten satt på skölden lyft,
- lik kung å stol,
- lik unga örnen, som från klyft
- ser opp mot sol.
- Den väntan blef det unga blod
- till slut för lång,
- och med ett hopp i mark han stod,
- ett kungligt språng!
- Då ropte böndren högt på ting:
- "Vi Nordens män,
- vi kore dig, blif lik kung Ring,
- sköldburne sven!
- Och Frithiof före dina bud,
- tills du blir stor.
- Jarl Frithiof, dig ge vi till brud
- hans sköna mor." -
- Då blickar Frithiof mörk: "I dag
- är kungaval,
- men bröllop ej; min brud tar jag
- af eget val.
- Till Balders hage vill jag gå,
- har möte stämt
- med mina nornor der: de stå
- och vänta jämt.
- Ett ord jag måste tala med
- de sköldemör.
- De bygga under tidens träd,
- och ofvanför.
- Ljuslockig Balder vredgas än,
- den bleke gud.
- Han tog, blott han kan ge igen
- mitt hjertas brud." -
- Då helsade han nyvald kung,
- på pannan kysst,
- och långsamt öfver hedens ljung
- försvann han tyst.