Mera om samma ämne
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Olaus Magnus
Mera om samma ämne
1555 / 2010
Utdrag ur
Olaus Magnus:
Historia om de nordiska folken
Historia de gentibus septentrionalibus
Tredje boken, kap. 19
Nyckelord: – Hading. – Håkon. – Hagelskur. – Strid mot elementerna. – Regner. – Både lif och seger förlorade. – Straff för trolldom. – Theoderik.Athalarik.
UTOM DE NÄMNDA fanns bland trollkarlarna en, som var både äldre och berömdare, nämligen Oden, hvilken på ett ömkligt sätt dårade en dansk konung Hading med sina magiska bländverk, i det han röfvade och bortförde honom långt ifrån hans hem, red med honom öfver vida hafsrymder och slut igen återförde honom till de sina. Medan de voro stadda på denna färd, kastade Hading med stor undran sina blickar genom några rispor i den kappa, under hvilken han, uppfylld af bäfvan, hölls gömd, och lade där vid märke till, att hästen sträckte ut öfver öppna vatten. När han därpå förbjöds att söka se otillåtna ting, vände han sitt häpnande öga från beskådandet af den hemska färden. — När vidare den norske höfdingen Håkon skulle strida mot danskarna, framkallade han genom häxeri ett skyfall och piskade fiendernas hufvuden med en så våldsam hagelskur, att deras ögon liksom beskötos af ispiggar och fullständigt beröfvades synförmågan, hvadan de måste uthärda en hårdare kamp mot elememterna än mot den egentlige fienden. — Än vidare, när bjarmerna, som äro grannar till nordpolen, stodo i begrepp att i sina nordliga landamären börja krig mot den öfvermäktige konung Regner, bestormade de himlen med besvärjelser och förmådde genom sin ifriga anropan molnen att altra det fruktansvärdaste oväder. Sedan detta åter plötsligt upphört, fäktades danskarna omedelbart därpå af den olidligaste hetta. Sålunda blefvo de, utmattade af dessa två onda ting, bägge af mer än måttlig grad, beröfvade både lif och seger. Men rörande denna och en liknande strid, som invånarna i Bjarmaland, Finnmarken och skrickfinnarnas land haft att utkämpa, har vidlyftigare ordats på annat ställe, näml. här ofvan bok i, kap. 10. följ.
Under de senaste århundradena bli alla, hvilket kön de än må tillhöra, som öfverbevisats om delaktighet i nämnda förvillelse, strängt bestrafade med bålet, när omständigheterna så fordra, alldenstund det ej är tillåtet att under kristna tider syssla med trolldomskonster. Så erinrar Cassiodorus (i 4. boken) om den gotiske konungen Theoderiks påbud, som yrkade att lagarna ej skulle låta de skyldiga undgå sitt förtjänta straff. Likaledes anför han (i 9. boken) den gotiske konungen Athalariks domslut: att trollkarlar och de, som vändt sig till dessa för att genom deras gudlösa handlingar vinna något, böra straffas med lagens hela stränghet, eftersom det vore ett brott att vara efterlåten mot sådana, hvilka den himmelska rättfärdigheten ej lämnar ostraffade, såsom här ofvan (i 15. kap.) är anmärkt ; ty med tillämpning af bestämda lagparagrafer böra sådana personer straffas, som varit delaktiga i af lagen förbjudna öfverträdelser.
