Om trollredskap i Bottnien
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes på følgende språk ► |  |
Olaus Magnus
Om trollredskap i Bottnien
1555 / 2010
Utdrag ur
Olaus Magnus:
Historia om de nordiska folken
Historia de gentibus septentrionalibus
Tredje boken, kap. 16
Nyckelord: – Nordiska trollkarlar. – Kämpar. – Kvinnor och flickor. – Besvärjelsernas styrka. – Metoden vid trolleri. – Lönnkammare. – Ond ande ledsagare. – Tecken till utfördt uppdrag. – Blyspjut. – Trollskott. – Vitulf bländade sina offer. – Kämpen Visin. – Starkad. – Medel att skydda svärdseggar.
BLAND INVÅNARNA i Norrbotten flinnos öfverallt trollkarlar och besvärjare, hvilka här voro liksom i sitt hemland, och hvilka genom sin grundliga förfarenhet i att förvända synen på folk förstodo att under olika skepelser förställa sina egna och andras anletsdrag samt att med bedrägliga former för vanska verkliga utseendet. Och det var ej allenast kämpar, utan äfven kvinnor och unga flickor som plägade med tillhjälp endast af tunn luft efter behag förvandla sina anleten till skräckinjagande gråa och smutsiga skråpukar eller gifva dem en konstlad blekhet, för att sedan aflägsna den bemantlande dunstkretsen och låta det dunkel som hvilade öfver ansiktet upplösa sig i klar, genomskinlig luft. Det är vidare kändt, att i deras besvärjelser innebodde en så väldig kraft, att de kunde göra synliga och ställa i sin omedelbara närhet äfven de aflägsnaste och med aldrig så invecklade och fasta knutar bundna föremål. Detta ådagalägga de genom följande trollkonster. Om någon vill inhämta underrättelser rörande vissa vänners eller fienders befinnande, hvilka uppehålla sig långt ifrån den spörjande, femhundra eller t. o. m. tusen mil borta, vänder han sig till någon i slika ting förfaren lapp eller finne, och sedan han gifvit denne en lämplig gåfva, bestående i linnekläder eller en båge, anmodar han honom att utröna, hvar vännerna eller fienderna vistas och hvad de förehafva. Trollkarlen går då in i en lönnkammare, endast åtföljd af en följeslagare jämte sin hustru, och där bearbetar han med sin hammare på städet med vissa föreskrifna slag en padda eller orm af koppar, och vänder den hit och dit, allt under det han mumlar besvärjelser. Härvid faller han snart omkull och råkar i extas samt ligger en liten stund såsom död. Under tiden bevakas han på det noggrannaste af sin nämnde följeslagare, på det intet lefvande väsen, myggor eller flugor eller andra djur, må komma vid honom. Ty styrkt af besvärjelsernas makt hämtar nu hans själ, ledsagad af en ond ande, från människorna i fjärran något vårdtecken, en ring eller knif, till bevis att han utfört sin beskickning eller sitt uppdrag. Plötsligt stiger han upp igen och förklarar betydelsen af dessa vårdtecken jämte öfriga omständigheter för den som betalat honom härför. Ej mindre verksamma anses deras konster vara, när det gäller att hemsöka människor med olika slags krämpor. För detta ändamål tillverka de af bly små trollspjut till ett fingers längd och afskjuta dessa på hur långa afstånd som helst mot dem som äro föremål för deras hämnd. De som träffas af skotten få bölder på armar eller ben och dö inom tre dagar under våldsamma plågor. — Äfven bland Hälsinglands inbyggare bedrifvas trollkonster eller häxerier. En af deras höfdingar vid namn Vitulf hade förmågan att göra hvem han ville blind, så att han hvarken kunde skönja närbelägna hus eller återfinna dem genom bestämda kännetecken: till den grad förstod han att genom en förvillande dimma förtaga honom ögonens bruk. Visin, en krigare af utmärkt anseende, plägade med blotta blicken göra alla vapens eggar slöa. Icke dess mindre föll han för den svenske bärsärken Starkads svärd (om hvilken längre fram skall talas). Denne höll nämligen sitt svärd ständigt skyddadt genom en tunn hinna af skinn (det enda säkra sättet, påstås det, att bevara ett vapen från att på detta vis förslöas). Däremot kan man hvarken genom konst eller besvärjelser hindra stenar, som slungas med kraft, från att anstifta skada.
