Rensången (Fellman)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Samisk kvinde
Maleri af Astri Aasen (1917)
Temaside: Samisk religion og mytologi


Lappska sånger och sagor
Jakob Fellman
1906


Rensången [1]


Renarna de ha bortlupit,[2]
Huru, huru de sträfhåriga,
Huru, huru de egensinniga,
Huru, huru genom landet,
Huru, hur’ kring verlden sprungit,
Huru, hur’ de stolta djuren,
Huru, huru menskan plågat.
Huru, huru menniskorna
Ganska svettiga om pannan
Sprungit efter dem och jagat.
Hoj, hoj, nu blir jag trött,
Huru, hur, jag måste följa,
Huru, god han är att nyttja,
Huru, huru såväl köttet,
Såväl huden, som ock hornen,
Både senorna och benen,
Huru huru god han är!
Huru, i sig sjelf så god!
Huru, huru, hoj!
Är han den kortsvansiga —
Huru, huru, Sillisis!
Huru, huru hoj!
Huru, huru är han lättskrämd,
Huru, hur' ej förr han fångas,
Än de samlats två, trehundra,
Huru, huru på ett ställe,
Huru, huru, förfärligt mänga,
Huru, huru raskt de löpa,
Och sin ren man äta måste,
Snart sin väg tillryggalägga,
Sig i sjö och snö begifva,
Att sig kyla af och svalka,
Och då är det för en drägligt,
Ej från dessa ställen rörs man,
Ej från sjö och ej från drifva
Innan redan solen nedgått —
Bortgår först då natten stundar,
Och när åter solen skiner,
Går i sjön och snön man åter,
Då renkalfven ömkligt ropar.



Fodnoter


  1. Fri öfversättning enligt Fosterländskt album l. c. s. 13. Originalets tio sista verser och äfven några andra äro icke återgifna.
  2. I sången skildras de vedermödor Lappen har att utstå, då han om hösten, sedan gräset och löfven vid hafskusten vissnat, derifrån återför sina renar till inlandets fjäll, belägna på 20 à 30 mils afstånd från hafvet. Renarne skynda då fram med stor hastighet, stundom i fullt språng, och skingra sig ofta i små grupper. De äro då svåra att fånga innan de efterhand åter sjelfmant förena sig i större flockar.


Kilde


Jakob Fellman: Anteckningar under min vistelse i Lappmarken II, 1906, s. 295-296.