Ung Hillerström

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ►

Svensk Folkdiktning

48. Ung Hillerström

Svenska folkvisor
Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius

1. »Du stig nu så vackert till sadel och häst,

Låt inte gullsporrarne klinga,

Du ride så vackert öfver högan lofts bro,

Lät inte gullsadelen ringa!»

Om sommaren.

2. När som han kom i rosende lund,

Der han var vaner att gånga,

Der möter han jungfruns bröder sju,

De ville honom fånga.

3. »God dag, god dag, fager unger Hillerström!

Hvar har du varit så årligt?

»Jag har varit i rosende lund,

Och skjutit de djur uti skogar.»

4. »Hvar är din hök och hvar är din hund,

Ell' hvar är det djur, som du skjutit?»

»Det hafver jag gifvit min lilla goda vän,

Som mig uti lunden plär möta.»

5. Hillerström drar sitt förgyllande svärd,

Det sken som solen röda;

Så högg han jungfrunes bröder sju,

De lågo i skogen döda.

6. Hillerström stiger på gångaren grå,

Han rider oförfärad.

Så rider han på sin kärastes gård:

»Hur står det till, min kära?»

7. »Hör, hvad jag månde säga dig nu:

Du gör dig ej oro och möda!

Nu har jag slagit dina bröder sju,

De ligga i skogen döda.»

8. »Har du nu slagit mina bröder sju,

Så att de i skogen ligga döda,

Så skall du nu blifva kärasten min,

Och det i lust och möda.»

Om sommaren.