Solsönernas Saga – Nischergurgjes födelse

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Temaside: Samisk religion og mytologi

Valdemar Lindholm
Solsönernas Saga

Nischergurgjes födelse

SOLEN GÅR öfver Nalo, solen går öfver Niras,

solen går öfver Staika och Porrho

och glänser högst på dess toppar.

5         Ljuset kommer från Beijve,

Jubmels son i det höga,

lyser högt öfver fjällen

glänser mot snön på dess toppar.

Mörkret är födt af Ruotta,

10       herskaren djupt i Rotaimo,

föddes i dunkel urtid,

var innan Beijve föddes,

döljer sig närmast till jorden,

dröjer i klyftor i bergen

15       döljande Attjis-ene,

när hon smyger framåt

tänkande städse på oråd,

gömmande orena andar,

födande orena tankar.

20       Jubmel, världarnas herre,

skaparen, Beijves fader

sände ljuset till jorden

buret af Beijve, hans son.

Först kom ljuset till fjället,

25       lyste först på dess toppar

medan i dalarne mörkret

ännu rufvade tungt.

Solen sken öfver fjället.

Beijves, den allgodes, öga,

30       gaf af sin glans åt dess toppar,

lånade färg åt dess drifvor.

Folket, som föddes på fjällen,

Sames solglada släkte,

föddes till ljus och till frihet

35       föddes att vandra i ljuset,

älskadt af ljuse Beijve,

skyddadt af Beijen-Neita,

ända tills Solens söner

finna den glänsande skatten,

40       gömd af den höge Jubmel

djupast i jordens sköte

nära till jordens hjärta.

*

Sådant sjunga nu de gamle

och de unga det förtälja.

45       Sådant täljes nu vid aren

hvar sig Solens söner samla.

Sådant nynnas uppå fjället

under trägna renvaktstider.

Gamla sjunga — unga lyssna

50       sägnen lefver, fastän gammal.

*

Jag har hört en fågel sjunga,

hört en liten snösparf kvittra

och en tita det förtälja.

Sången, svag som vindens hviskning

55       växte upp och blef en stormil —

blef en stormvind öfver fjällen

och en åska djupt i dalen —

sången om den gamle nåjden

om den store ödestvingarn,

60       tydaren af trummans tecken

Nischergurgje, gamle gubben,

han som skänkte Sames söner

kåbdas, och ::::som tydt dess tecken

till en hjälp åt Solens söner,

65       de, som än på fjället vandra

väntande den goda tiden,

väntande, att Beijves solskatt

åter skall i dagen komma.

*

Jag har sett en räf i skogen

70       löpa fram igenom yrsnö —

jag såg Attjis-enes hundar

skynda framåt genom stormen

och den tjocke Kassa-muodda

plöja väg igenom drifvan.

75       Nischergurgje, ödestydarn,

var dock vigare än räfven,

mera listig till att leta

skogens hundra hemligheter.

Nischergurgje, trumslagsmannen,

80       tolkaren af trummans tecken,

snabbt som Attjis-enes hundar

färdades i ödemarken.

Nischergurgje, gamle nåjden,

mästaren i jakt och djurfångst,

85       starkare än Kassa-muodda

plöjde väg igenom drifvan,

röjde undan alla hinder

bröt sig fram, hvarhelst han ville.

*

Nischergurgje föddes fordom

90       en gång i den mörka tiden,

grånad redan då af ålder,

fylld af ursprungsordens visdom.

Spådomen om Beijveskatten

bar han ristad i sitt hufvud.

95       Skänkte kåbdas som ett medel

till att finna Beijveskatten

lärde Solens söner konster

som ej någon kunnat förut.

Sådan var han, Nischergurgje

100     sagans förste, store trollman.

*

Örnen föddes först af hafvet

men tog bo i ödemarken,

sökte hemvist högt i fjällen:

ingen vet den starkes bana.

105     Björnen, han med stora pälsen

bärgens ludne gamle gubbe

honungstassen, läckermunnen

föddes först i skogens sköte,

vårdad utaf Viros-akka,

110     långt tillbaks i urtidsvärlden.

Ingen vet hans dagars upphof.

Men den store Nischergurgje

tolkaren af trummans tecken,

ondas skräck och godas glädje

115     föddes först på fjällets vidder

en gång i den mörka tiden.

Jubmel, höge himlaherren,

alle gode gudars fader

rörde fjället med sin båge.

120     Ljuset, födt af Jubmelssonen,

dagsbeherskarn, milde Beijve,

bygde brygga mellan himlen

och de snöbetäckta fjällen.

Gamla mäla en sägen:

125     »elden föddes ur drifvan,

lifvet föddes af döden,

värmen tog lif af kölden.»

Nischergurgje, trumslagsmannen,

föddes så i mörka tider

130     till att blifva Sames söner

råd och hjälp i ofärdstider.

Aijan-Juoksa rörde fjället,

Beijve värmde fjällets toppar;

drifvans barm af rodnad täcktes.

135     Jubmel, höge himlaherren,

han, som en gång skapat världen,

och som en gång världen vände,

kramar snö i ena handen,

skapar däraf Nischergurgje.

140     Gifver honom drifvans kyla,

gifver honom vårens värme,

ljusets klarhet uti tanken,

blixtens skärpa uti blicken

och det öde fjällets storhet.

145     Gifver honom dolda krafter,

starka runor, jäva ganord.

Gifver honom makt att tyda

alla dunkla framtidstecken.

*

Nischergurgje trumslagsmannen

150     föddes så i mörka tider.

Så de gamle det berättat

och de unga det förtälja:

»Elden föddes ur drifvan,

lifvet föddes ur döden,

155     värmen fick lif af kölden.»

Fodnoter