Berättelse om Lapmarckerna och Deras Tillstånd

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Temaside: Samisk religion og mytologi

Johannes Tornæus

Berättelse om Lapmarckerna och Deras Tillstånd

1672

Uddrag af
Prostens och Kyrko-Herdens J Tornå
Mag. Johannis J. Tornæi Beskrifning,
Öfwer Tornå och Kemi Lappmarker
Författad 1672, Tryckt 1772

5. Laplands Egenskap

. . . Sådana Siögar warda af Lapparna kallade Saivo: helgade Siögar; hwilka dhe och uti sådant wärde holla, at sig ingen af dem fördristar at göra den ringesta orenligheet däruti. Och effter dhe samma gemenligen äre twebottnade och Fiskan sig altså offta undan sticker, därföre tåra dhe wäl många gånger Offra däruti, behållandes ännu någet öfrigt af den forna grofwa widskeppelsen hos dem want; såsom at Träske Råån wore dem wreder, och han på sådant sätt blidkas måste.

7. Om Lapparnas Forna Afguderij

Hwadh Lapparnas Religion widkommer, så hafwer den widh deras första ankomst till Fiällen slätt ingen annan warit, än som idel widskeppeligheet och Afguderij. Vtaf wåra kyrkiolärare ära fuller dhe, som berätta, det Lapparna skola effter Österländernas wijs hafwa dyrkat Elden, men så hafwer iagh det hwarken igenom någen gammal Tradition hoos Lapparna, eller eliest på något annat sätt det så i sanning wara erfahra kunnat, ehuru jag mig och därom bemödat hafwer: utan sådana Tingh, såsom Stockar, Stenar, och Stubbar, som dhe sielfwa medh fötterna trådat, och fast ringare af wärde warit än Elden, opsatt för sina Gudar, dem åkallat, tiänt, tillbidit och dyrkat; at så många byar, ia, snart sagt, så många Lappar, så många Gudar, sättiandes dem hwar på sitt ställe widh Träsken. Men iblandh desse alla war altijdh en högst och förnämst, hwilken allena af hela bylaget dyrkades: denna sattes upå en baka eller noget högt rum, på det han af hela menigheten wäl sees och ähras måtte: men dhe andra huus- eller hemgudarna på nidrigare Platzar. Widh hwilket och altijdh achtat är, at det måtte wara en waker grön Gräsmarck, där Guden stå skulle. Om Sommaren uthpryddes han så wäll, som hela Platzen där i kringh medh grönt Lööf, om Winteren medh Granrijs, hwilket så offta det bortwissnade och bleknade, lades altijdh friskt i stället. Denna, så och dhe andra små Gudarna äre af dem kallade Seitä. Och komma här Lapparna på sina wissa tijder tilstädes, besynnerligen när helgedagen wara skulle, eliest och när dem något missgicks och någon Olykia tillstötte, då uthklädde dhe sig i sina bästa kläder, trädde fram, och giorde sin Bön och devotion. Då brachtes fram allehanda Offer utaf det bästa af Renarna, såsom kött och fettma, medh hwadh mehra, så och Skinnen medh hornen och klöfwarna. Vtaf hwilka ännu stora högar på många rum synas, där som någen Seitä är worden dyrkad. Seiterna hafwa och af ingen skapnad eller Figur warit, hwarken medh händer eller af Naturen giorda. Ty dhe af Steen, wore annat intet, än anten en gemeen gråsteen, eller annan swart, fuul, gropot, och af watn och Forssar inätin Steen. Dhe af Trä wore antingen Rotefasta Stubbar, eller och Pålar i Jorden nedersatte. Men därsom Tornä-Tresk uthfaller, finnes upå en holma mit uti en starckt brännande Fors, Darra kallet, några skapnader Menniskio lijke och alla i Radt ståendes: den främsta af en sådan högd, som en stoor karl. Dhe andra fyra något smärre och stå näst effter honom alla lijka såsom medh hattar upå hufwudet. Och emädan det ganska swårt och farligit är, at för den starka Forssen skull kunna komma öfwer på denna holman: derföre hafwa och Lapparna långo i werlden alldeles öfwergifwit at besökia denna orten, så at numehra alderingen effterrättelse står till at uthleta antingen dhe skola warit dyrkade, eller huru dhe dijt komna ära. Eliest hafwer mitt uti Torneå Lapmark fordom en nampnkunnig Seitä warit dyrkat, den som Wirku Accha kallades, det är, Lijfflandska käringen. Till denna hafwa alla omkring liggiande Lappar sökt, och henne medh allehanda Offer en rum tijdh wyrdat, in tilldess att Birklarne, som wore bönder uti Tornå Sochn, och den tijdh tillståndt hade med Lapparna at handla, här upå en förstöring giorde. Och fast dhe än omkullkastade sielfwa Guden, eller rättare, denna Gudinnan, och henna ifrån sitt första ställe longt sin koos wräkte, är hon icke des mindre någon tijdh där effter på sitt förra rum igen opsatt; men nu aldeles förrottnad. Vpå denna här hafwer icke heller någon skapnad warit, utan allenast, som dhe öfrige, en blått Trästubbe. Dess dyrkan tyckes icke annorledes wara i Lapmarkerna inkommen, än på sådant sätt, at när Lapparna i Finlandh bodde, och medh des Inwånare gemenskap hade, då hafwa dhe, utan all Twifwel, och antagit denna Afgudadyrkan medh annat mehra, och den medh sig sädan bortfört. Hwilket där af klart är, at denna Afgudinnan medh Finskt Språk kallas Wirku Accha. Ty Wirku eller Wiru är Est- och Lijfflandh, Accha, en käring. Sombliga som intet annat wetta, eller bätre förstådt, berätta, at och Renshorn skola i Lapmarkerna dyrkade warit. Och som mig tyker, så skola dhe där till willade wara af dy, at här och där å den orten ännu i dagh stoora Renshorns högar finnas. Men huru beskedeligit det är, lembnar iagh dem at omdöma, som wilia besinna, det dessa högar hopade äre af dhe Offer som Seiterna på åthskillige orter giorde äro. Ty det hafwer warit Lapparnas Sedh, at Offra Renen både medh horn och klöfwar. StoorJunkaren weta intet Tornå och Kemi Lappar af, näppeligen och Pitheå och Vhmeå Lappar, utan allenast dhe, som i Luleå Lapmark boo. Och troor iag heller, at denna mehra är dyrkad, såsom en Fogel- eller Fisk-Råå, än såsom någen Afgudh, Förty at han skall som offtast under Fiskiandet och Fogelfängiandet hafwa uppenbarat sig för det widhskeppelige Folket uti en wacker lång karls hampn, och swarta Junkare kläder, medh en lijten bössa i handen; allenast fötterna skola hafwa warit såsom Foglafötter. Denna ståendes antingen på Stranden, eller medh dem i båten, berättas hafwa giordt deras Fiskiande lyckeligit; så och när någen Fogel kommit, den samma nederskutit, och dhe då närwarande förährat. Och är han sålunda oppenbar worden, at i det en Fougde en gång detsamma bärget förbijreste, som Stoor-Junkaren skulle boo uti, stadnar Lappen som wägwijsaren war, och sätter sitt Yxehörn i Ijsen och hwirflar Yxan i kring, bekännandes sig sådant göra den samma som där bodde, och dem sådana öfwersagde wälgärning bewijste, till ähra.

8. Om Lapp-Trumman och des Bruck; Så och huru Trållkonsten läres

Effter som diefwulen nu ingen macht hade at igenom dessa Seitär mundteligen tala och swara, såsom igenom Oraculum Apollinis skedt är: derföre, till at lijkwäl förföra det arma förmörkade Folket, han det medlet påfunnit, at medh tecknande uppenbara dem sin wilia öfwer det som dhe åstundade at wetta, i det han dem gifwit hafwer ett wärketygh där till, som af Lapparna sielfwa kallas Quobdas och Kannus, men af oss Lapptrumma, eller rättare, Tråll-trumma. Detta diefwelska Redskapet är uthålkat af ett stycke trä, och öfwer ypningen medh Skin, hwilket af Renkalfskin dhe sielfwa bereda, såsom en Puka öfwerdragit, men så är det inte heller medh Skrufwar häftat, utan medh Träpinnar fastneglat. Det är inte så diupt som en Puka, utan något grunnare och flatare; där till me icke rundt, utan aflångt, och medh twenne aflånge håål på bottnet, som för handgrepans skull dijt skurna ära. Skinnet är alt öfwer medh skapnader af allehanda ting öfwermålat, warandes färgan som där till brukad är rödachtig och af ahlebarck tagin. Alle dessa Figurer ära under deras wissa regiones förde, som förnämbligast ära allenast 3. Den första är Norlandh, ia och flera dehlar af Swerige, och finnes på den Södre ändan af Tingestet med ett streck afdelt, författandes uti sig förnemligast den Staden och Landzorten, som dem närmast är, och medh dem åhrligen handla plägar; Som till Exempel: uti detta stället upå dhe Trummar som i Tornå eller Kemi Lapmark göras, står Tornå Stadh och kyrkia, Prästen, Lapfougden och annat mehra som där är och wankar, och dhe hafwa at göra medh, så och en snörrätt wäg, som löper ifrån Tornå och till dem, upå hwilken dhe see, huru snart som Prästen, Fougden eller någen annan till dem kommandes warder, iämpte alt annat, som på den orten förelöper och förehafwes. På Norre ändan står Noriget, medh hwadh däri begrijpes och wistas, afsatt: men mitt emellan sielfwa Lapmarken, som största delen af Trumman intagar. Därupå ära allehanda diuur, som hoos dem finlige äro, afmålade. Där står Wild-Rens Skåckar, Biörnar, Räfwar, Vlfwar och allehanda slagz diuur, om, och hwarest dhe till finnandes äro. Tambd Reen bort tappat; hwarest han wistas: Reen kalfwar, om dhe skola lefwa. Nootwarp och Fiskedrächt, om det lyckas will. Een siuk menniskia, antingen hon warder frisk eller intet: En barnaföderska, om hon lärer hafwa lyckelig födzel. Döden, om han den eller den, eller och någen på Sotasängen liggiande, antingen på detta eller annat sätt fånga skall: Så och alt annat, som deras bekymmer kan wara om, och dem i hågen faller. Dhe som dessa saker allenast sökia at weta, wilia intet wara räcknade lijka medh dem, som tillfoga androm skada där medh effter som dessa göra det som ont är, men dhe twert emot. Men såsom dhe bruka alla en Förste och Förstörare, som är den leda Satan, altså äre dhe af ett slag, och den ena inte bättre än den andra. När dhe nu skola denna diefwulska konsten bruka, och det en sådan Sack är, som något wichtig wara skal, och ett helt bylag angår, då kläda dhe sig om helgedagarna, synnerligen Quinfolken, uti sin Prydning, och bästa kläder, komma då tillsamman, och den som uti wärket förfaren är, iämpte dhe andra, då på knä faller, tagandes Trumman medh sin wänstra handh i grepet, som inunder är, och mit upå Skinnet lägger en Indicem, den dhe Arpa kalla, och af allehanda Koppar- Järn- Messing- och Silfwer Länkior sammanfattat är. Sädan medh sin högra hand bär han fram en lijten benhammar, som af. T. anseende är, och hållandes Trumman något högt upp, begynner medh den samma at slå alt kring om Indicem, i förstone sachta sachta, in till des at han begynner springa och röra sig. Och när han sig makar åt någandera Sijdan ifrån det stellet han först legat hafwer, då begynner Trumslagaren alt hårdare och hårdare at slå, så länge Index kommer på någotdera Signum, som han åstundar wetta; hållandes före sig då hafwa rätt drabbat. Men hwar Vpsåtet intet skall lyckas, eller at det som företages illa aflöpa skall, då går index alt emot, och intet stadnar på den Figuren, som det borde. Och för rättas detta medh skråål och sammansiungande, så at Trullkaren så wäll, som alle närwarande säija: Så bedie wij, så bedie wij at lyckas wille etc. Men hwem är den dhe bidia? Ingen annan än som diefwulen och deras Skogzgudh Seitä. Hafwer nu Låtten till äfwentyrs fallit på någen WillReenhoop, då låtta dhe ochså strax på samma sätt, at förnimma hwadh slagz Offer som Afguden för sin wälgärning hafwa will. Mig är af en Fougde berättat, det han fordom uti Enareby skall af ett tillfälle sielfwer hafwa sedt, hurusåsom medh denna Trullkonsten omgångit är. Och när som Låtten föll upå en hundh, såsom han wore den gången Afguden för ett Offer behageligast, så hafwa dhe tagit honom wedh hufwudet fast, och strax giort af medh honom, farandes genast Solenniter medh Offret till Afguden. Ehuruwäl ett Christeligit Sinne högt förtryter, wijdare at tala om sådana diefwulska Saker och Satans bedrägerij: lijkwäl har iag Lust at oppenbara, huruledes som Trullkarlarna denna Satans konsten lära och bekomma. Och såsom nu Lapparna icke alla kunne wara af lijke natur, så äre dhe icke heller lijka mächtige i denna konsten, efftersom och rätt många funnitz, som sådant wäsende hwarken brukat, eller där af weta welat. För denskul och dhe som detta braket öfwa, icke få på enahanda sätt denna Anden. Ty sombliga blifwa härutinnan underwijste och af Öfningen färdige giorde: men åter en dehl hafwa detta såsom af naturen, hwilket gruweligit är, alldenstund när dhe samma som Satan till sin Redskap uthsedt hafwer, uti sin barnedom siukna, då kommer dem under Swagheten en hop Melancholiska Syner före, hwarutaf dhe effter förmågan och åhren något indricka och behålla. Siukna dhe andra gången, då kommer dem än mehra förre, hwar af och mehra än förre gången af dem häfftar. Men blifwa dhe tridie resan betagne, hwilket dem så swårt är, at det nästan geller Lijfwet; Så warda dem då alla diefwulska Syner och uppenbahrelser förebrachta, där af dhe då så myckit fatta, som till en perfection af Trullkonsten behöfwes. Och dessa ära så igenomlärda, at dhe och utan Trumma see främmande Ting, så och wetta berätta, hwadh som på fremmande orter förelöper, warandes där hoos af diefwulen så myckit intagne, at dhe sådant see, hwadh dhe det wilia eller inte. Lijka såsom för någon tijdh sädan kom en Lapp, som ännu är i Lijfwet, bärandes till mig sin Trumba, den iag länge påyrkat hade, och klageligen bekände, at ändock han denna nu från sig gåfwe, och alldrig någon annan i stället toge, worde han icke dess mindre alla frånwarande Ting seendes, äfwen så wäl som tilförene: tog mig sielf til Exempel, och, sanning och som nogast förtälde alt hwadh mig upå den Resan till Lapmarken händt och wederfarit war: där hoos beklagandes, at han inte wiste, hwadh han måste göra af sijna ögon, mädan honom alt sådant emot hans wilia förekom. Hwar af man seer, hwadh den Ondas krafft uti dem wärkar, som han engång fångat hafwer, i det dhe brede widh den rätta Gudztiänsten och dhe H. Sacramenters bruk måste ochså hafwa sådana diefwulska Syner, på det dhe hans arglistiga wilia och förehafwande therföre ähra och prijsa måge. Men oansedt det så i sanning war, hwadh af Lappen om min Resa berättades, sade iag likwäl alt sådant en uppenbar osanning wara, på det han sig icke berömma måtte öfwer Satans uppenbarelser, som något sandt eller någon Sanning af honom öfwas skulle. Men dhe som igenom underwijssning komma till Trullkonsten, blifwa antingen af sin Fader eller någen annan altijdh styckewijs lärde, öfwade och medhafde, när sådan Öfning förehafwes; hwar igenom dhe snart nog blifwa uti konsten färdige. Jag må bekänna mig icke wäl hafwa trodt, sädan iag berörde Lappes bekännelse hörde, at diefwulen skulle hafwa en sådan macht, eller Gudh honom tillåta wille, at han en Menniskia som är född på nytt af wattn och Andanom, skall så wijda i sitt garn snäria få, at hon så aldeles måste blifwa hans Trääl och handelangare: men så måste iag det nu troo, at af Gudz tillstädielse, för otroo och obotfärdiga Synders skull, Satan kan en till ewinnerligit Lijff nyfödd menniskia intaga, och henne igenom sitt anhang sig till Lijffegen göra: och at en som är kommen till sitt rätta wett och förståndh i Jesu Christi kundskap, och sädan läter förföra sig af den Onde och hans Ledamöter, blifwer fast argare och wärre Trullkarl, än den som af Vngdomen där till böijelse hafft. Åhr 1671 blefwe uti Kemi Mark många Trullkarlar yppade, dhe där af sina Fäder lärde myckit ont bedrifwit hafwa. Desse gåfwo ifrån sig sina Trummor, så stoora och wijda, at dhe där ifrån inte föras kunde, utan måste där opbrännas. Iblandh dessa Troll Lappar fans en om sina 80 åhr, hwilken bekende sig hafwa denna onda konsten på sitt Tijonde ålders åhr af sin Fader lärdt och åhr 1620. hafwa för et Paar Wantars skull förtrollat en bonde uti Kemi Sochn, så at han uti en Forss drunknade. Denna blef fuller till döden dömbd, och fängzliger ifrån Lappmarken neder till Landzbygden förder: men när han på wägen war till Landzens Fängelse, trullade han sig sielf ihiäl, så att han uti ett ögnablek heel andlöser wardt, i det han som bäst frisk och sundh på Slädan satt; hafwandes det förut sagt, at så heller skie skulle, än at han Skarprättaren i händer komma måtte. Vtaf detta Trullepartijet finnes dhe mäste och argaste uti Kemi-Lapmarck, alldenstundh dhe gräntza tillhopa medh Ryska Lappar och Castellet Kålahuus, hwarest dhe störste och förgifftigeste Trull alltijdh warit, och ännu äre. Ty uti Ryska Lapmarker öfwer sådant hwarken ransakas eller straffas, warandes dhe alle uti den Ryske Religionen opfostrade. Men som Gudz sanna wärkan uti detta fallet sig förenar medh wår höga Öfwerhetz alfwarliga handhollande öfwer sådant Sällskap, och Predikanterna där brede widh en Gudelig nijt där widh hafwa; så hoppas man, at Satans macht alt mehra och mehra dämpad och underkufwat warder. Hwilket Gudh, af dess oändeliga kärleck och Lust till Menniskio könetz Saligheet nådeligen gifwa och förläna wille.

9. Om Lapparnas Christendom och des Frucht

. . . Effter iag nu korteligen hafwer förmält om Lapparnas Christendom, will iag ochså litet tala om deras Christendoms Frucht, och hwadh den nya Födelsen hoos många af dem wärkat hafwer. Vthi en by Päldojärff ben^dh, bodde en Lapp, Peder Päiwiä wid nampn en ährlig, wälbehållen och Gudfruchtig man. Denna hade och i förstone medh alt sitt huusfolck troligen tiänt och dyrkat Seitan. Så hände sig en gång, at Renarna begynte myckit döö för honom, hwarföre han då så myckit flijtigare anropade Seitan, men det halp intet, Renarna stulpe immerfort. Omsijder fahr han medh alla sijna Söner till Afguden, förer medh sig många Lass torr wedh, ströör friska Granqwistar kring om Guden, gifwer honom Offer af dhe döda Renars hudar, bellingar, horn och hufwudh: omsijder falla dhe alla på knä, innerligen bidiandes Seitan om hielp, och at han medh något teckn uppenbara wille, om han en sanfärdig Gudh wore. Men när hwarken hielp eller teckn syntes, ändoch dhe hela dagen lijka såsom Baals Propheter tillbidit hade, stode dhe alla upp ifrån sin förmente devotion och Gudeligheet, och kastade all den torra weden upå Afgudebelätet, tände Eldh där på, och således hela byns förbrände. Då hans byamän wille dräpa honom därföre, swarade han lijka såsom Gideon: lät Afguden hämpna sig sielf på mig. Denne Päiwiä blef sädan så fast i sin Christeliga Troo och bekennelse, at då dhe öfwerdådiga och ogudhachtiga Lappar kämpade medh honom, och hotade at wilia förtrållan, begynte han at siunga emot dem Trones och Fader wårs Sånger. Item nu bidie wij then H. Andh. O tu helige Ande kom. Han förbrände och däreffter alla Seitär som han öfwer kom och uthsände sin äldste Son Wuollaba, till at boo uti den nampnkunniga byn Enar, at han där måtte förstöra alla Afguder och Seitär, af hwilka i den byn rätt många woro. Men Wuollaba effterkommandes sin Faders befalning, måste derföre fly för dhe andra Lapparna till ett annat konungarijke Norige, där boor han ännu. Denna hafwer in perpetuum försworit brännewijn, effter han en gång där medh en excess skal hafwa begådt. Så weet man icke heller för denna tijden (dess Gudi ware ähra) af några Lappar som Seitär bruka och dyrka. Altså hafwer Gudh Satans Rijke genom hans egna Tiänare och dyrkare förstört och kullkastat, såsom medh Päiwiä. Detta hans gudeliga förrehafwande hafwer alla hans Sönner och andra Gudälskiande Lappar låtit wara sig ett effterdöme at framhärda och förkofra sig uti Gudhachtigheten och andra Christeliga Wärk och gärningar, så at Gudz ord är dem nu en glans uti ögonen, hwar effter dhe wandra måge. Doch kan iag icke helt och hollit försäkra någon, att ännu hoos dem alt skal wara så rent och obesmittat. Ty såsom diefwulen offta får tillfälle at förwilla dem, som tyka sig wara kloka nogh, och stå wäl fasta; så är inte under, at han för denna enfaldiga hopen offta kastar mörker i ögonen. Därföre bör oss icke allenast för oss sielfwa, utan och för dhe arma och till Afguderij benägne Lappar bedia Gudh, at han dem, så wäl som oss medh sin h. Anda städze uplysa och regera wille.

10. Om Lapparnas Gudztiänst

. . . När deras Renkalfwar dö, offra dhe en kalfhudh på Altaret under Prästens Fötter, och på Predikestolen wäl många, medh hufwudet, hornen och klöfwarna sammanhängiande, (hwilka dhe sijna Seiter fordom offrat hafwa) twifwels utan, at dhe där igenom en bätre lycka förwänta.

Kilde

Johannes Tornæus: Berättelse om Lapmarckerna och Deras Tillstånd v. K. B. Viklund:
Uppsala 1900. – Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv. XVII:3.1.
Faksimil: Kungl. biblioteket – Litteraturbanken.se.