En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif



Samuel Rheen
(1615–1680)

En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher

1671


Uddrag af
En kortt Relation
om Lapparnes Lefwarne och Sedher,
wijdskiepellsser, sampt i många Stycken
Grofwe wildfarellsser


12. Huru Lapparna sigh förehålla i sin Gudztienst, troo och Lefwarne

Illustrationen är i förminskad skala reproducerad ur D 65; de på densamma förekommande anteckningarna lyda på följande sätt. Vid den på trumman slående lappens huvud står: Här slåhr lappen på Sin Spåå trumba.; på spåtrumman, i övre avdelningen (= till höger): Stiernor — Månen — Thoor — tienaren. — Stoorjunkar — tienare (uppifrån nedåt vid de fyra figurer som stå på mittstrecket); i nedre avdelningen (= till vänster): Christ[us] — Apostlar (vid de på det nedre strecket stående tre figurerna), Siö (under de vågiga linierna till vänster om, resp. över solens bild), Solen — diur. Djurbilderna synas skola föreställa björn, varg, hare, ekorre, ren, ormar, svan. Under den liggande lappen står skrivet: Häär ligger lappen vnder trumban; på den över honom liggande trumman: Thoor. — tienaren. — Stoorjunkar — tienaren — Christus — Apostlar — Solen.

Lapparna weeta wäll at thet ähr een Gudh som Skapat hafwer himmel och Iordh, och at wij alle genom Gudz Sons dödh ähro återlöste warda och af sine Lärare Vnderwiste. Lärde och tillhåldne, huru the sigh i sin troo och lefwerne förhålla Skohle, att the måge blifwa Gudz barn och ärfwa den Ewiga sahligheeten: The warda och af sin tillordnadhe Öfwerheet Straffadhe för sine begågne synder och laster. Men emädan the af Åldher hafwa lefwat i ett grufweligit mörker och willfarellsser, boo och i fiällen och Skogarne på wijdha afbelägne orter ifrån andre Menniskiors omgänge; Altså finnes ännu hoos them mycken wijdhSkiepellsse och grofwa wildhfarellsser, at ehuruwäll the willia synas dyrcka, tiena och troo på Gudh, doch lijkwäll älska the mycket sina förfäders wildfarellsser, och sigh ther på mycket beroopa, at deras förfäder, dem the kalla Gambleälder, så och så lefwat och sådana sedher brukat och öfwat hafwa. Ähr för Den skull mycket swårt till at uthroota deras här till öfwadhe wijdhSkiepellser. 

Ty Lapparna ähro grofwe afgudhe dyrckiare the offra sine trää afgudar, Thor eller Thordöhn, sampt Stohrjunckaren och Sohlen, som wijdare skall förmälas, älska och mycket timmeligh och förgängeligh godz och egendomb, som sine Rehnar, Sölfwer och penningar, huilket the hålla för sitt högsta godha, at wara Rijk och förmögen.

Dock berömmandes ähr thet at the wachta sigh för grofwe eeder, ty banskapp och grofwe swohrdomar ähro hoos them icke så gement brukelige.

Ehuruwäll thet och Skier medh twångh, at the skole komma till kyrckian och Gudz ordz hörande, doch fijra the alle hellghdagar och Söndagar, på huilka the och afhålla sigh ifrån allehanda wärck arbete, dhe tijder dhe weeta at Gudz ordh predijkat wardor, och dhet giöra the icke allenast Söndagarne uthan och Sabbatzdagarne eller lögerdagarne, på huilka dagar the och gärna icke arbeta.

På Söndagarne låta the och all sine Creatuur hwijla, och willia thå icke målcka sine Rehnar, uthan låta them gåå ledige. Alla infallande helghdagar weeta the af sine Rijmstafwar, huilka the gamble Lapperna bruka för sitt Calendario.

Doch på somblige helghdagar brukas hooss them Stoora wijdhSkiepellser, såsom särdeles på Iuuledagen, då sielfwe huusbönderna icke willia gärna första dagen komma till kyrckia, uthan bruka tå ett wijdhSkiepeligit offer, huilket the offra ath Iuulfolcket, som the mena wandra omkringh i Skogen och fiällen hoos dem på den tijden, och Skier dätta således:

Iuulafton hålla the nästan såsom een faste dagh, icke ätandes något, kiött, doch af alt annat som the förtära på den dagen, samka the till samman een lijten beeta, thet the och synnerligen giöra om Iuuledagen (:tå hwar och Een Lapp beflijtar sigh hafwa een feet luulekost:) huilka afdelte och försambladhe beetar the läggia i een näfwer Skieppa giordh som een båath, medh mast, Segell och åhrar Vthrustat, och Ösa sedan der ofwan på lijtet flått. Denne bemte Skieppa sättia the, wedh pas ett Mussqwet Skott, ifrån sine koottar i ett trää, dhet dhe willia gifwa thet omkringh wandrandhe Iuulefolck, som the tå mena skole färdas omkringh i luften. Will altså ingen huusbondhe den företa dagen  komma till kyrckia, uthan allenast Skickas åstadh Sönner, döttrar, drängiar och pijgor, men then andra dagen komma the sielfwa och fijra den höghtijdeligen.

Föruthan wanlige helgdagar hafwa the och någre wahldagar, som Catharinæ dagh, Marcus Mäss eller Cante päive, Jtem Clementis dagh på huilken ingen lapp will jaga eller Skiuta, föregifwandes them skohle mycken olycka det åhret wederfahras, om the på den dagen skiuta eller jaga skulle, särdeles säija the at theras bogar Skulle sönderbräckias.

Sin ordenteliga Öfwerheet särdeles wåhr ållernådigste Konnungh hålla the i stoor ära och wyrdningh, önska at honom altijdh måtte wäll gåå och föra sitt Regemente medh lycka och wällsignellsse, särdeles när the förnimma krigh och örligh wara på färde, tå höra the mycket gärna wårt fädernes landz lycka och framgångh, sampt seger emoth fädernes landzens fiender, och ähro ther öfwer mycket gladhe när oss wäll gåår. Konungens befallningzman hålla the i stoor resspect, kalla honom huussbonde, therföre at han af Konungen them tillskickat ähr; alle andre Konungens uthskickadhe kalla the Konunga Olmai eller Konungens Män.

Sina tillordnade lärare älska och ähra the kalla them Herrai; sine föräldrar och the som ähre i föräldrars ställe älska the och sammaledes, bewijsandes them all möijeligh wyrdnat.

Till draap och blodz uthgiutellsse ähro een stohr deell af them mycket begifna, och kunna wäll hålla thet hemligit och fördolt.

Sammaledes hoor och Skiörlefnadt ähr hooss them ganska gement, och hålles icke wara någon syndh, hwarföre bedrifwes denna synden hooss them mera än som andra.

Stöldh och tyfnat fly största deelen, therföre the och sine egodelar icke så wäll förwaara som annorledes skier: Men till sweek och bedrägerij i handell och wandell ähro the mycket begifne, så at the som icke förståå theras ränckor, warda af them lätteligen bedragne och beswickne.

Till sin nästes förtahl ähro the och mycket begifne, så at när twå eller tree komma tillsamman, så kunna the ey annat än som förtahla, särdeles folck af andre nationer, gifwandes them Öknampn eller tillnampn.

Theras troo ähr dett at the wäll weeta, at thet een Gudh och tree perssoner i den Gudomelige warellssen, Fadren, Sonen och then hellge Ande. Men somblige lappar äro ännu så grofwe, at the icke wiilia troo den Artikelen som är om kiötzens Opstandellsse, och att siäll och kropp skohle åter sammanfogadhe warda på den yttersta dagen, uthan meena fänades och Menniskiones anda wara enahanda, therföre söria the som Hedningar sine framledne dödha.

Dopzens Sacramente hålla the i stoor wyrdningh som tillförne förmält är, hwarföre Skynda the sigh medh sine barn strax, efter födellssen till doopp och Christendomb.

Till skrift och Aflössningh gåå the medh stohr devotion och Gudeligheet, begåå och Herrans höghwärdige Nattwardh. Emoth the fattige ähro somblige af them mycket warkunsamme, så at om een fattigh lapp som inga Reenar äger, kommer till the Rijka och förmögne lappar, och begiärar een, twå, tijo eller 20. waijor tilläntz at molcka öfwer sommaren, eller at drifwa något arbete medh, warder honom sällan af them Rijkom sådant förwägrat.

Emoth the fremmande ähro the och mycket bewågne, och gärna medhdehla och Vplåta alt hwadh i theras förmögenheet finnes kan, spijsandes them medh then maat som hoos them är brukeligh.

Inbördes gästa lapparna hwar andra ganska ofta, ty theras tijdhfördrijf beståår mäst ther uthinnan, at then ena besöker then andra af slächt och wänner, tå hwar och een giör sin flijt at pläga sina gäster, af thet the kunna komma tillwägha.



13. Om Lapparnas Trumbor, deras Delineation, sampt huru och Hwarföre the them bruka

Illustrationen föreställer en spåtrumma ock är i förminskad skala reproducerad ur S 163. På densamma äro följande föremål avritade ock betecknade: Stiernor — Måna — foglar — Thor — tienare—Stohrjunckar — Tienare — Biörn — wargh — Reen — Christ[us] — Apostlar. — Siöö. — oxe — Solen — Räff — Orm — Hare.

Lapparnas trumbor ähro giorde antingen af graan, tall eller biörck, doch måste thet trä af huilken Trumban skall giöras wara wäxter på ett särdeles Rum, såsom och efter Solennes gångh Rätt omkringh och icke emoth dess gångh; denne trumban  öfwerdraga the medh Skin, hwarpå the måhla medh ahlbarck äthskillige figurer. Mitt på trumban draga the een lineam eller twå på huilken linea the måhla sina afgudar som the mäst dyrcka, såsom är Thor den förnämste med sin tienare; Stoorjunckaren den andra medh sin tienare, och desse ståå på den öfwerste linien: där näst in Vnder är een half linea, ther på ståår afrijtat Christi bälete med någre af hans Apostlar, hwadh som ofwan desse linier är Rijtatt, ähro foglar och himmelske tingh som är Månen och stiernor. Men näst Vnder desse linier ähr först Sohlen afrijtat som den medleste planeet, på huilken the läggia een stoor knippa MessingzRingar så ofta the willia slå på trumban, sedan under desse linier ähro afrijtadhe alla jordiske diur, Biörnar, wargar, Reenar, Ottrar, Räfwar, ormar, sedan siöar och strömmar, alt som figuren uthwijsar.

Mange lappar, doch icke alle bruka denna trumban at Spå medh och brukas förnemligen för efterfölliande Ordsaaker skull. 1. Att förfara huru på fremmande och fierran orter tillståår. 2. Att förfara om lycka och olycka, om hällssa och ohällssa. 3. Att där medh boota siukdomar och krankheeter. 4. Att förnimma om theras Afgude offer, och åth hwem the af sine Afgudar offra skole the Creatuur the willia offra antingen Thor, Stoorjunckaren eller Sohlen.


Och detta Skier på fölliande Sätt.

I. När the willia förfara huru på fremmande orter tillståår, slåår lappen på trumban således: att een stoor knippa Messingz Ringar tillsamman bundna widh ett Messingzkiädh lägges på sohlennes figuur, sedan hafwer lappen een tueklufwat hammar af been giord, där medh han slåår på trumban, at Ringarna lööpa omkringh på des botn, i medler tijdh siunger lappen med een högh Röst och stämma, huilket the kalla Joijke, der till medh siunga alle Lapparna och Lappqwinfolcken som tå ähro tillstädes, Manfolcken medh een högre och quinfolcken med een lägre stämma, huilket the kalla duura, i denne sångh bruka the någre ordh, såsom i synnerheet att the nämpna then ortt, ifrån huilken the willia hämpta tijender. När han nu länge hafwer slagitt på trumban, faller han neder som een soffwande Menniskia, doch i medier tijdh måste the som tillstädes ähro Män och qwinnor Continuera medh sin sångh, alt till dess trumbslagaren Opwachnar af sin sömpn, hwarmedh the skohle påminna honom, hwadh hans begiäran war eller hwadh han wille weeta; och tå begynner trumslagaren förtällia, hwadh han medh sitt trumbslagh förfarit hafwer eller huru på fierran orter tillståhr.
II. När the willia weeta och förfahra om lycka och olycka läggia the sammaledes sin tillsammans bundne Ringh knippa på Sohlennes figuur, om nu Ringerna lööpa Rätt omkringh och efter Sohlennes gångh när the slåå på trumban, betyder dett lycka, godh hällssa och wälltrefnadt, bådhe för menniskior och andre Creatuur, Antingen dhe ähro när eller fierran. Men om Ringarne icke lööpa Rätt omkringh efter Sohlennes gångh, thet betyder olycka ohällssa och alt ondt.
[Sammaledes see the och, om the skolo hafwa lycka att fånga fisker, diur, foglar, af the figurer som ståå på Trumban afmåladhe: Ty när Ringarne willia gåå Rätt omkringh bemte figurer eller diur som ståhr afmålat, ähr ett täckn at han fåhr samma Creatuur.]
III. När the willia boota siukdomar och kranchheeter medh trumban, Skier det således: Den siuke måste gifwa Trumbslagaren een Messingzoch een sölfwer Ringh, och dem binda kring om Trumbslagarens högre arm, huilka han skall hafwa för sitt hafda omaak, sedan binder Trumbslagaren dem i sin Ringhknippa som altijdh brukas när the slåå på trumban. I medler tijdh emädan han slåhr måste alle närwarande Män och qwinnor siunga, Manfolcken medh een högre och qwinfolcken medh een lägre stämma, och tå förnimmer Trumslagaren om siukdomen är Naturligh eller af Spåådomb påkommen. Sedan måste den siuka uthlofwa at willia giöra någott offer af något creatuur, Antingen 1 Reentiur, Oxe, bock, wäduur eller något annat, och det till någon wiss Stoorjunckar som ståhr i dett eller dett fiället, och hwadh trumslagaren den siuka föreskrifwer, det måste han strax antingen offra och uthgifwa, eller förplichta sigh till een wiss tijdh, hwadh han uthlofwat hafwer fullkomna.
IV. När the willia förfara hwem the offra Skohle, antingen Thor, Stoorjunckaren eller Sohlen, Skier thet således: När the hafwa bundit thet Creatuur som the willia offra baak om sine kottar (:dijt intet qwinfolck ähr lofligit at komma:) taga the ett håår Vnder Creaturens halss, huilket bindes kring om een Messingz Ringh af the Ringar som äro tillhoopa bundne, och altijdh brukas när thet slås på trumban, tå nu lappen slåhr, gåå Ringarna kringh om trumban, och när Ringen om huilken hååret är bundit, kommer till Stoorjunckarens, Thorens eller Sohlennes Figuur, Stadnar han och kan intett längre komma där ifrån, förr än offret till wederböranden uthlofwat bliffwer.


När Creaturet uthlofwat ähr, uthmärkes dett medh een ylle trådh, huilken the sy genom Rehns högra öra, så at om offret Skahl hööra Stohrjunckaren till, syes een Rödh trådh genom Rehns högra öra: Skall Thor offret hafwa Syes een graå trådh  och genom högra öra: Men skall Sohlen offret tillhöra brukas een hwijt trådh igenom bemte öra.

Sin trumba skatta lapparna högt, hafwa henne altijdh inswepat i Skin, sampt sina Ringar och hamrar i ett loomskin förwarade; där till medh fåå inge qwinfolck som Manwuxne ähro komma wijdh henne. När lapparna booflyttia ifrån thet ena Rummet till dett andra skall trumban föras efterst och icke fremst, och dett af een Mans och icke qwinnos pehrsson; Vndertijden warder hon och förder på den wägh der ingen annan framreeser, föregifwandes at om någon Manwuxen qwinna skulle reesa öfwer samma wägh på huilken trumban wohre framfördh, förr än tree dagars förlopp, skulle hon antingen strax döö, eller något ondt henne wederfahras, som the med många Exempel bewijsa Skiedt wara.

Men i fall där änteligen så fordrades att een qvinnos pehrsson skulle Reesa den wägen, hwarest trumban wore framfaren, så måste den qwinna een Messingz Ringh till Trumban förähra.



14. Om lapparnas förnemste afgudar Som the dyrckia, såsom och om theras Offer, sampt huru och på hwadh Rum the offra

Illustrationen är i förminskad skala reproducerad ur D 65 ock innehåller följande anteckningar: överst till höger Hornen som ståå kringom Stoorjunckaren.; på avgudabilderna från vänster till höger tienaren. — Sohnen. — Stoorjunckaren — Gumman. — dottren.; vid den knäböjande lappen Häär faller lappen på sina knä och offrar Stoorjunckaren.

Deras förnämste afgudar ähro desse tree, Thor eller Tohrdöhn, Storjunckaren och Sohlen.

Den förste som ähr Thor eller tohrdöhn hålla the wara ett lefwande tingh som så dundrar i himmelen, och hans Embete wara at dödha och dräpa alle Troll, som the mena allestädes wahra i fiällen, i Bergh och i siöar, afmåla honom för den skull medh een hammar i handen.

Denne hammar kalla the Thors hammar och Regnboga kalla the Thorens bogha, ther medh han skall Skiuta och dräpa alla the  troll som them någon skadha willia tillfogha. Denna Thor mena the och hafwa macht öfwer Menniskiones hällssa och Sundheet, lijf och Dödh, fruchta för den skull alle lappar myckett när the höra Thordöhn.

Och på dett han icke skall tillfoga them eller theras Creatuur någon skada lofwa the giöra honom offer som således Skier.

1. När trumban hafwer uthwist att offret skall Thor tillhöra, bindes Reentiur som slachtas skall baak om kottan, dijt intet qwinfolck fåhr lof att komma, huilken Reen the sticka medh een knijf igenom hiertatt, förwarandes blodet som är närmast hiertat att bestryka Thorens bälete.
2. Sä månge Reenar lappen slachtar och offrar, så många Afguda bäleten skall han Vpsättia Thor till ähra.
3. Desse bäleten giöra the af Biörck, af dess Rooth hufwudet, af bohlen den andra delen, med een hammar i handen.
4. När Reenerna som the offra willia ähro slachtade, Vpreesa the een lafwa baak för sine kottar tree allnar högh från jorden, och Vpsättia wackert biörckRijss rundt kringom lafwan. Item the ströö och biörckRijss alt ifrån sine kottar in till lafwan på marcken ther the skole framföra offret. På bemelte lafwa Opsättia the Thorens bäleten medh blodh bestruckna, sampt medh några korss på des bröst; baak för bäleten Vpsättia the hornen och the förnämsta hufwudbeenen och fötterna. Item the taga och ett lijtet stycke kiött af hwar ledamoth, thet the läggia i een lijten näfwer Skieppo, och ösa något flått derpå, thet the sättia på lafwan fram för bäleten.


Den andre Lapparnas Afgudh ähr Stoorjunckaren, den dhe kalla Gudz Ståthållare, detta ordet ähr taget af Norska Tungomåhlet, emädan dhe kalla sina landzhöfdingar Iunckare; altså kalla lapparna sine Afgudar Stoorjunckare, som är större än andre landzhöfdingar, efter the hålla honom för Gudz Iunckare eller Ståthållare.

Desse Stohrjunckare ähro Steengudar, huilka the finna i fiällen eller wijdh Siöar, som hafwa antingen Menniskiors eller något Creaturs lijknellsse; thesse steenar Vpreesa the i the fiäll eller bergz Refwor, eller wijdh Älfwer och siöar, ther the i forna tijder hafwa hördt någott Spöökerij, och mena för den skull at the på sådana orter een synnerligh tienst sina afguda bäleten giöra kunna.

Och finnes wijdh somblige bergh twå, 3. och flere steenar Opreste, och sådana steenar kalla the then förste Stohrjunckare, den andre hans Acke eller gumma, den tredie Sohn eller dotter, och sedan dhe flere Steenarna tienare eller tienarinna.

Denne Stoorjunckare tillskrifwa dee den machten at the säija honom såsom een Gudz Ståthållare hafwa macht uthöfwer alla diur, som äro biörnar, wargar, Räfwar, Ottrar, Reenar, fiskiar och foglar att han kan gifwa godh lycka them att fånga.

The fiäll ther the thesse Steengudar Vpsatt hafwa, kalla the allo i gemeen Passe waarij, dett är helige bergh eller Stoorjunckare fiäll: Och hafwa the wissa grenssmären, huru wijda Stoorjunckarens gräntzor ähro, till huilket bergh Manwuxne quinnos pehrsoner fåå aldrigh lof att komma, ey heller in om des grentzor, så frampt the döden och annan olycka willia Vndfly, uthan om theras Reesa liggia skulle dijt åth, måste dhe gåå eller åka langt där ifrån: Ty såsom ingen quinnos pehrsson är lofligit att Offra, altså är ey heller them lofligitt att nalckas the orter.

Till desse Stoorjunckare giöra the Sine Offar på fölliande sätt.

Illustrationen är i förminskad skala hämtad ur D 65 ock innehåller följande anteckningar: (Överst till vänster) BiörckRijss som är Vpsatt kringom Thorens bäleten, (över offerlaven) Thorens-bäleten, (under densamma) Offer lafwan.

När the genom Trumban hafwa förfarit at Stoorjunckaren skall hafwa offret, sy the een Rödh trådh genom Rehns högra öra, sedan binda the Reen baak om kottan och stinga honom genom hiertat, den bloden som är närmast hierta taga the at smöria Stoorjunckaren medh. Hornen sampt de förnämste hallsbeenen, hufwudhbeenen och klöfwerne eller fötterna föra the till the fiäll, Bergh eller orter ther steenerna ståå Vpreste: Tå lappen som skall giöra offret dijt kommer, tager han af sig Myssa, nijger och buger för steenerna, smörier så them medh blodet han tagit hafwer af Creaturet han offrar, sampt medh något flåtth. Hornen sätter han upp baak om Stenerna eller Stoorjunckaren i ordningh, thet ena öfwer thet andra, huilket the kalla tiorfwi gardi eller Horngårdh, ty thet är lijka som een gårdh kringh om Stohrjunckaren.

Och finnes wijdh somblige orter eller Offer bergh någre 1000 horn som aff lapparna ähre dijt förde sampt been. Item taga the ett stycke kiött af hwaar ledamoth af Creaturet som offras, och sättia thet på een Cirkel Rund owredin Biörckqwist, hängiandes den sedan fram för hornen: Men kiöttet förtära lapparna sielfwa. När the thetta offret giordt hafwa, lofwes them igenom Spåå trumban, hwadh the skohle fåå för diur, såsom och lycka medh sine Reenar.

Wijdh någre Offer bergh offra the lefwandes Reenar, huilka the slachta wijdh offerbergen och biuda sina wänner till Offrett, ther kooka och förtära the kiöttett, huilket the kalla Stoorjunckarens giästabodh, och synnerligen dett kiöttet som är wijdh hufwudet och kringh om hallssen. Skinnet låtha the liggia qwarr wijdh bemelte Offer bergh i några åhr Om någon hafwer een siukdomb och warder bootat igenom trollkonst, den samma måste uthlofwa något särdeles Offer, antingen Rehn, oxe, wäduur eller bock, den måste lappen offra till det Rum som trumban uthwijser, på dett Stoorjunckaren må Skie ett godt nöije.

Hwar och een slächt eller familia hafwer sitt besynnerliga Offerbergh, och finnes i Luleå lapmarck desse Vnder Specificerade orter, ther the giöra sina Offer.

Wijdh Waiki jaur een starck ström een half mijll ifrån Iochmochz lappkyrckia.
2. Wijdh Piädnack waarij eller hundbergett. Een half Mijll ofwan till Iochmochz kyrckia.
3. Wijdh Porki jaur på een holma 11⁄2 Mijll ofwanför Iochmochz lappkyrckia.
4. På ett högt bergh widh Parki jaur, huilket the kalla Ackiakik waarij eller Tohrens bergh 5. Mijler ofwan för Jochmoch.
5. Wijdh Skalka träsk på ett högt bergh Iuula waarij benemdh 8. mijler Ofwan för Jochmoch.
6. Wijdh een stoor fors Muskou Mokke, 11. mijler ofwan för Jochmoch.
7. Wijdh ett ganska högt fiäll Skiärphi benemdh.
8. Wijdh ett stort och högt fiäll Tiackelij benemdh.
9. Wijdh ett lijtet fiäll Håråås benemdh.
10. På ett högt fiäll Kafla, wijdh een lijten Siöö Sabbut.
11. På ett fiäll een half Mijll ofwan för hyttan Walla waarij benemd, huilken nu är förstördh.
12. På ett hiskeligit högt fiäll Darrawaarijj twå Mijler ofwan för hyttan.
13. wijdh Kiedtki waarij, Een Mijll ofwan för grufwan.
14. Wijdh een siö brede wijdh Wirri jaur på ett Rum som kallas Nobbel.
15. Wijdh een siöö som kallas Kaskajaur.
16. Ett fiäll som ligger in emoth fiäll Ryggen, som heeter Enuda.
17. Sammaledes ett fiäll som ligger bredhe wijdh fiäll Ryggen som heeter Karto.
18. På een holma mitt på stoor Luleå Träsk, benemdh Hiert Shulos.
19. wijdh ett stort och högt fiäll och in wijd fiäll Ryggen belägit som heeter Skipoiwe.
20. Wijdh een siö nordanför stoor Luleå som heter Saijuo.
21. Eenn wijk wijdh stoor Luleå träsk som heeter Olla passi.
22. Een siö uthanför stohr Luleå som heeter Lugga.
23. På ett Bergh 2. Mijler uthom sölfwer hyttan som heeter Kiärkowaarij.
24. Nordan stoor Luleå i Kautomjaurby ett stort Offerbergh, ther the Offra lefwandes Reenar och kalla Moor Acka, ther låta the liggia Skinnen af the Renar the Offra i tree Åhr, förr än the taga them igen.
25. Wijdh een fors som kallas Sao, fyra mijler uthan för sölfwer hyttan.
26. På ett högt fiäll som kallas Kaitzikiä.
27. Wijdh een siöö som kallas Ryggträsket
28. Wijdh ett fiäll som kallas Piouki in emoth stoor Luleå belägitt.
29. Wijdh Waike jaur på een lijten holma Lussby Shulos.
30. Wijdh ett fiäll in wijdh Stohr Luleå som kallas Warieluth.


Wijd alle desse ofwanskrefne fiäll och orter finnes theras Offer, och ähre wäll flere Rum ther inga Horn eller steenar finnas Vpsatte, ty the mena at Stoorjunckaren på somblige orter skall hafwa sin booning: Men för fiällens stoora högdh kunna the intett komma till samma ort: Altså smöria the een steen medh Rehns blodh som Stoorjunckaren till ähra slachtadt waar, och kasta samma steen Vp in emoth det fiäll ther the mena honom boo.

Desse sine Stoorjunckare måste lapparna Åhrligen bewijsa den wyrdnat, at the om winteren skohle breda under them Nytt graan Rijss, och om sommaren läggia under them löf och grääs: När tå lapparna Oplyfta af sine Rum stenerna som the kalla Stoorjunckare, och willia läggia nytt graan Rijss eller löff under them, och the förnimma stenerna wara tunga emoth naturen, är ett tecken at Stoorjunckaren är oblijdh och missgunstigh: Ähro Stenerna emoth förrige waanan lätte, ähr ett teckn att Stoorjunckaren är them blijdh och gunstigh: Och att förebyggia Stoorjunckarens ogunst, måste the honom lofwa ett särdeles offer.

Den tredie Afgudh lapparna offra ähr Sohlen, den dhe för een Moder hålla för alle lefwande diur, Conservera deras Rehnfoster och medhela them then naturlighe warman at the wäll må trijfwas, hwarföre the och offra henne Vnge Reenar, och särdeles the som ähro af waijo kiönet. och dhet således.

Thee slachta den Reen som trumban uthwijser, och sy een hwijt trådh igenom Reenens högra öra, till een betäcknelse dett  offret skall Sohlen tillhöra, sedan när Reen ähr slachtadt, taga the ett lijtet Stycke kiött af alla des ledamötter, thet the sättia på een owredin wijdia, som är sa wijdh som ett half tunne band, huilket the Opphängia på een högh lafwa baak om kottan, ther the och offra Thoren, alle the förnämste been läggia the i Cirkel wijss på lafwan, och Skall så detta offret Sohlen tillhöra.



15. Om Wijdhskiepelsse lapparna bruka När the fånga Biörn

Biörnen hålla lapparna för ett förnämligit diur, kalla honom för den skull Skogz bonde, thet är een sådan som är Een huusbonde öfwer alle andra diur i skogen, efter han medh sin grymheet och starckheet dhe andra diuren Öfwergåhr. Altså när nu någon lapp om höstetijdh Ringar någon biörn, dett är, han räcker sporen efter honom, märcker och hwarest han ingåar at läggia sigh i winter läger, så kallar samma lapp tillhoopa the närmaste af slächten och wännerna, lijka som till ett förnämligit Collatz: Ty lapparna hålla biörnkiötet för een synnerligh delicaat, och för den skull willia the tractera sina bästa wänner medh Biörn kiött, blodet och ijstrett: Men Skinnet behåller den lappen för sigh allena, som wiste hwarest Biörn war i sitt winter läger ingången.


Tå the lappar sammankomne och församblade äro, som skole behielpelige wara at öfwerfalla och dräpa Biörn, bruka the efterfölliande Ceremonier. Nembl:

Först skall den som förnämst och konstigast trumbslagaren är, slå på trumban och see till om the skole fåå biörn.
2. Ställa the sigh i ordning lijka som een krigzhäär, när the skole gåå dijt biörn ligger: lappen som hafwer Ringat biörnen skall gåå allfremst, och den skall hafwa een kiäpp i handen på huilken een Messingz Ringh är bunden. 
Effter honom föllier Trumbslagaren, och där näst som först skall Skiuta biörnen, dee andra gåa alla efter i Ordhningh. Doch ibland desse hafwer hwar och een sitt Embete, så at den eena måste wara kock, som skall Sönderdela kiöttet: den andra skall wara wädehuggare, den tredie watnbärare: Altijdh lagandes och grannerligen i een sådan Expedition achtandes, dhet den ena icke måtte träda i den andras embete.
3. När the tå komma till kulona hwarest biörn ligger, träda dhe frijmodigt till och medh Spiut och bysser döda honom, huilket när thet är Skiedt, draga the honom strax uthur sitt läger, och slå honom medh Rijss eller miuka spödh, ther af ordspråket: Slåå biörn medh Rijss.
4. Där efter begynna the medh frögdh siunga Biörnwijsan, som så efter deras tungomåhl lyder: Att the tacka Gudh som Creaturen them till godho Skaapatt hafwer, och behagat gifwa them frijmodigheet och macht, ett sådant grymt Och mächtigt Creatuur at Öfwerwinna.
5. Om lägenheten så är kooka the honom på samma Rum, ther the honom dräpitt hafwa, hwar och icke föra the honom dijtt the finna Skogh att giöra sigh tält eller kottar: Men medh den Reen som drager Biörn, må ingen qwinnos pehrsson ååka på dett åhret.
6. När the komma till det Rum, där the willia förtära Biörn, skuhla theras hustror möta them, ta alle lappar siunga tillsamman medh frögdh och stoor hiertans frijmodigheet biörnwijsan. så at thet höres een långh wägh och lyder således: Här komma nu Män ifrån Sweriges landh, Tysklandh, Engeland och alle landh. Them mööta hustrorna och siunga medh lägre stämma: Ach wälkomne i Erlige Män ifrån Sweriges landh, ifrån Tysklandh. Engelandh och alle landh som biörnen dräpit hafwa. Sedan biuda hustrorna sina Män i sin kotta, men intett fåår någon mans pehrsson ingåå igenom den rätta dören, uthan the rijfwa ett hooll baak påå kottan, ther koxar han in som biörn Ringatt hafwer, huilken blifwer af Ahlbarck, som een lapp hustro i sin mun tuggat hafwer bestänck, dhet som således tillgåår. Een af Lapphustrorna håller tillsamman sitt wänstra ögha, och för sitt högra öga håller hon een Messingz Ringh, såsom man syftar till måls medh een byssa, och spottar så i ansichtet af Ahlbarckz safft lijka som medh blodh, på den lappen som först inkoxar och inkommer.
7. Sedan sättia the sigh neder och äta tillsamman af then bästa maat the i förrådh hafwa. Men emädan ingen lapp som hafwer warit medh När biörn blef dräpen må komma till sin hustro på tree dygn, förfoga sigh altsa Manfolcken i sine kottar, ther the flåå biörnen, huilken the strax kooka och sijla af thet feeta, doch måste alla kiärill hwar uthi flåttet sijlas, wara medh messingh beslagne: Ähr thet een biörn som dräpin är skall kiäriIlet wara beslagit medh ett stycke messingh, men äro flera Biörnar dräpne, skole och flera stycken wara på kiärillet slagne.
8. Medan Biörn kiöttet kookas, sittia the på bägge sijdor om elden alla i sin ordningh, så at den ena icke fåhr träda i den andras Rum, främst sitter den som Ringadhe biörn, där näst den som slogh på trumban, huilken och skall wara skaffare och deela sönder kiöttet och ijstret; Näst honom som först Skööth biörn: och sedan på then wänstra sijdan wädhehuggaren och watnbäraren.
9. Tå nu alt kiöttet, blodet och ijstret är kookat, deelar Skaffaren thet sönder emellan gästerna, så at hwar och een fåhr sin deell bådhe af kiött Och ijster, warder och så gifwit hustrona deras deell. Men icke må någon quinnos pehrsson komma i den kottan ther Biörn kookat warder, icke heller gifwes något åth hustrorne af baakdehlen uthan af framdehlen.
10. När kiöttet är förtärdt, sambla the alla benen tillsammans, them the icke sönderslå, uthan them alla nedergrafwa.
11. Opsättia the biörnskinnet på een Stubba, och låta sina hustror doch med förtäckte och förbundne ögon medh ett klädhe Skiuta till måls åth Skinnet medh handbogar och pijler, den hustron som först träffar Biörn Skinnet behåller prijsen för the andra, Skall och wara ett omen, att hennes Man skall aldraförst fåå biörn.
12. Den samma hustron skall söma på klädhe så många kors af teentrådh, efter Biörnernas taall som dråpos, huilka hon skall hängia på alla the lappars hallss, som hafwa warit medh at dräpa Biörnerna, desse bemte kors skohle lapparna låtha hän-  gia på sine hallssar alt in till aftonen på tredie dagen emoth Sohlennes nedergångh.
13. ytterst tå alt är ändat tager een lapp i jernkiedian som hänger öfwer elden på huilken the sättia sine kooke kiettlar, begynner altså till att siunga Biörnwijsan, springer några gångor kringh om elden, och medh thet samma Renner han igenom dören, tå een lapphustro tager een hoopp Aske möria och kastar efter lappen, sa den ena efter then andra, ther efter fåå lapparna lof at komma till sina hustrur igen. Et sic finitur hic ritus.



16. Om the dödas begrafningh och offer the giöra them framledna döda

Lapparna ähro månge i den willfarande Meningh, at the framledna döda icke Skole Vpståå, men at något ähr qwar efter döden troo the, hwarföre the och Sky mycket för the döda. Ty strax een Menniskia döör, fly the samma dagh ifrån thet Rummet: Sedan när then döde skall nederläggias i kistan, huilken är utholckat af ett stort trää eller stock, måste then dödas efterlefne man eller hustru, fader eller barn gifwa åth den som lijket i kistan skall nederläggia een Messingz Ringh, huilken skall bindas om dens högra arm som dett handterar. Denna Ringh måste han draga på sin arm in till des lijket nederlägges i grafwen, på dhet honom i medler tijdh icke något ondt må wederfaras.

Alle the kläder som den döda hafwer legatt uthi, föra the till grafwen eller kyrkiogården och lämna dem ther qwarr, sampt den Ackija där uthi lijket fördt warder.

Then döda swepa the således, att när någon Rijk och förmögen döör, swepa the honom medh lerft, thet the draga öfwer  heela kroppen och hufwudet som een duuk, the fattige bruka gammaltt waldmar.

Tå the komma till kyrckio gården willia the Rijke Lappar icke sielfwa Vpkasta griffterna, uthan the läija Antingen någon Swensk, om han är för handen, eller någon annan fattigh Lapp.

Tree dagar efter lijkes jordafärdh, tagha the Renen som dett till kyrckiogården dragitt hafwer, och honom then döda till ähra slachta, huilken the medh sine slächt och förwanter förtära, doch samka the alla beenen tillhoopa, och giöra een kista, ther uthi the läggia them och nedergrafwa. Sedan giöra the ett bälete af trää, dhet the läggia ofwan på kista, huilket bälete är stort eller lijtet, efter såsom den war som dödh bleff. Kunna the fåå brendwijn, dricka the och dett then döda till åminnellsse, dhet the kalla Sahliga wijnet.

Ähr then dödha Rijk och förmögen offra och slachta the honom till åminnellsse några Reenar, på ett, 2. eller 3. Åhr efter hans dödh, och nedergrafwa beenen i jorden, som förmält ähr, igenom denna Rehns högra Öra som således Offras Skall till döden warder sydd een swart trådh.

Detta kortteligen denna gången, Gudh fader wille detta blinda folckett för Sin Sohns Jesu Christi Skull, medh sin helige Andes liuss Vplysa, och på sahligheetennes wägh föra. Amen.



Kilde

En kortt Relation om Lapparnes Lefwerne och Sedher, wijd-Skiepellsser, sampt i många Stycken Grofwe wildfarellsser. Skrefwin aff Samuele Rheen
Uppsala 1897. Tryckt hos Harald Wretman. – Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv. XVII:1.
Kungl. biblioteket – Litteraturbanken.se.