Om Eddan (KL) Brot af Sigurðarkviðo

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Eddan
om och ur de fornnordiska
guda- och hjältesångerna

Karl Ljungstedt


Diktcykeln om Volsungarna, Giukungarna, Atle och Iormunrekr.
Brot af Sigurðarkviðo
(R)



I sin vackra minnesruna öfver den i förtid bortgångne Nils Trolle yttrar Tegnér:


»Men nu är din lefnad lik den store konstnärns torso; kraftig,
skön som den. Ack, men stympad. Dröm, som om den vore hel igen!»


Vi vilja sätta denna strof som motto öfver detta brottstycke, ty äfven det är i sanning en kraftig och skön, fast stympad torso. Och väl vore, om någon nu funnes, som kunde 'drömma denna sång hel igen'. Den är nämligen, trots sitt fragmentariska skick, måhända det vackraste den heroiska diktningen kan uppvisa. Det vore därför ock en nästan oförlåtlig synd att mer än nödigt är störa och förstöra den genom några kommentarier, och vi vilja därför inskränka oss till att, med uteslutande af blott några få strofer, endast öfversätta densamma.


__________________


Hogne kvad:
Hvad har Sigurd
då väl brutit,
när du vill den
tappre dräpa?


Gunnarr kvad:
Mig har Sigurd
svurit eder,
eder svurit,
alla falska[1].
Han mig svek, när
just han borde
framför allt sitt
löfte hålla.


Hogne kvad:
Brynhild äggat
dig mot Sigurd
för att sig på
honom hämna;
unnar Sigurds
famn ej Guðrún
och sin egen
dig ej, Gunnarr.


Gunnarr och Hogne dräpa därpå Sigurd ute i skogen söder om Rhen — detta i full öfverensstämmelse med den tyska traditionen:


Bortom Rhen blef
Sigurd mördad.
Korpen högt i
trädet kvad: »Snart
Atle svärdet
rödt skall färga.
Bruten ed er
bane vållar.»


Så komma Giukes söner hem och mötas af Guðrún och Brynhild:


Stod där Guðrún,
Giukes dotter.
Först af allt hon
detta sade:
»Hvar är Sigurd,
hjältedrotten,
när I båda
främst nu riden?»


Endast Hogne
kunde svara:
»Nyss med svärd vi
Sigurd fällde.
Lutad står vid
liket Grane.»


Brynhild då i
vild förtviflan
brast i skratt så
borgen skälfde:
»Länge skolen
I nu härska
sen I hjältars
hjälte mördat».


Då kvad Guðrún,
Giukes dotter:
»Ej du kan mer
bittert säga.
Gunnarr, dig jag
nu förbannar.
Snart skall Sigurd
hämnad varda.»


Då kvad Brynhild,
Buðles dotter:
»Njuten nu af
maktens lycka.
Ensam skulle
Sigurd härskat,
om han längre
lefva unnats.»


Kvällen kommer och alla somna utom Gunnarr, ty han ligger vaken och tänker på den stundande hämnden, hvarom korpen siat. I daggryningen vaknar ock den af själskval uttröttade Brynhild:


Vaknar Brynhild,
Buðles dotter,
stridens mö, när
dagen randats.
»Nu mitt kval jag
ljud må gifva,
eljest snart mitt
hjärta spränges».


Alla tego.
Ingen kunde
hennes vilda
känslor fatta.
Nu i häjdlös
sorg begrät hon,
hvad hon glad nyss
tycktes önska.


Hon berättar därpå för Gunnarr hvad hon drömt under natten:


»Gunnarr nyss i
drömmen såg jag
— kall var salen,
kall var sängen. —
Glädjelös den
grymme red och
blef af falska
vänner fjättrad.


Giukes söner
skola falla,
ty de edens
helgd ha brutit.


Nog du, Gunnarr,
minns, när blod du
blandade med
Sigurd samman.
Nu du honom
illa lönat,
ty han var den
främste hjälten.


Minns du, när han
öfver elden
red för att min
hand dig vinna?
Vet, att ädle
fallde kämpen
alla sina
eder hållit.


Vet, att mellan
oss lät Sigurd
guldbeslagna
svärdet ligga.
Städse eld det
brann kring äggen,
städse klingan
dröp af etter.»


I detta fragment återfinna vi samma underliga, ordknappa stenstil som i Volundarkviða.



Fodnoter

  1. Denna upprepning är tydligen afsiktlig. Originalet lyder:
    Mik hefr Sigurðr
    selda eiða,
    eiða selda,
    alla logna.