Om Eddan (KL) Gripesspá

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Eddan
om och ur de fornnordiska
guda- och hjältesångerna

Karl Ljungstedt


Diktcykeln om Volsungarna, Giukungarna, Atle och Iormunrekr.
Gripesspá
(R)



en dikt, om hvilken man kunde vara frestad att säga, det den aldrig borde ha diktats. Den är nämligen blott ett orienterande öfversiktskväde, som från estetisk synpunkt värkar minst sagdt störande. Ty innehållet i detsamma är, att Sigurd begifver sig till sin morbroder, den 'framvise' Griper för att af honom få veta sina kommande öden. Detta jämte den ovanligt regelbundna metern häntyder en ganska ung ålder — , att denna dikt måhända är samtidig med Alvíssmál. Volsunga-Giukungasagans storslagna sorgespel har legat fullt färdigt för författaren, och med en besynnerlig smaklöshet låter han här, som sagdt, hjälten på förhand fa veta sitt öde.


Men detta hindrar dock ej, att icke äfven denna sång eger ett visst poetiskt värde.


Då Griper i sin spådom kommer till den afgörande vändpunkten i Sigurds lif, då detta skall varda skymdt af sorger och tyngdt af lidanden, vill han tiga:


Ljusast för min
blick din ungdoms
vackra dagar
tycktes ligga.
Ej jag längre
fram kan skåda.
Glömt jag har, hvad
nyss jag visste.


Men Sigurd vill framför allt ha visshet, hur sorglig den än må vara, och det finnes blott ett han fruktar — vanäran. Han beder därför Griper se än längre fram i tiden:


Ingen man på
jorden vet jag,
som kan längre
framåt skåda.
Allt förutan
tvekan säg mig,
om ock skam mitt
lif skall fläcka.


Griper svarar då:


Ej af skam ditt
lif skall fläckas.
Låt det trösta
dig, min frände!
Vet, så länge
världen finnes,
ej ditt minne
skall förgätas.


Sigurds stolta, resignerade svar är blott det, 'att ingen kan öfvervinna sitt öde' och »bättre hade du spått, om du så kunnat, frände».


Äran år långt mera värd än lifvet och lyckan — detta är grundtanken i denna dikt. Sigurds önskan att få veta sin lefnads saga, den må vara huru dyster som hälst, samt Gripers motvilja att för den unge hoppfulle hjälten yppa, huru bittert hans lif skall blifva, kasta ännu en förbleknad aftonglans från den äkta heroiska diktningens slocknade dag öfver denna sång.