Om Eddan (KL) Handskrifter af eddadikterna

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Eddan
om och ur de fornnordiska
guda- och hjältesångerna

Karl Ljungstedt


Handskrifter af eddadikterna


Dessa sånger, af hvilka åtskilliga måste åtminstone genom muntlig tradition länge ha fortplantats, finnas nedskrifna i flera isländska handskrifter, af hvilka ingen dock är äldre än från senare hälften af 1200-talet.


Den äldsta och viktigaste af dessa handskrifter är den s. k.   C o d e x   r e g i u s   (= N:o 2365 4:o i den äldre handskriftsamlingen i det kungliga biblioteket i Köbenhavn, här betecknad med R). Denna märkliga skinnbok hittades omkr. 1643 af isländaren   B r y n j ó l f r   S v e i n s s o n   'några år' sedan han blifvit biskop i Skálholt på Island (1639), men vi veta ej med visshet hvar eller när han upptäckte densamma. Originalet lät han sända till Köbenhavn, dit det oskadadt lyckligen framkom, men en afskrift däraf, som han dess förinnan lät taga, synes vara förlorad.


Namnet edda, som först finnes brukadt om den omkr. 1300 skrifna s. k. Upsala-handskriften af 'Snorre-Eddan' — ett sammelvärk af mytologiska, estetiska och språkvetenskapliga uppsatser, till stor del härrörande från den ofvannämnde häfdatecknaren   S n o r r e   S t u r l o s o n   — , öfverfördes af biskop Brynjólfr på denna af honom funna handskrift, i det han på den afskrift han lät taga af densamma själf tillfogade titeln »Edda Sǽmundi multiscii», d. v. s. den mångkunnige Sǽmundrs Edda. Man ansåg nämligen, att den lärde   S ǽ m u n d r   S i g f ú s s o n   (1056 —1133) utöfvat en omfattande författarevärksamhet, och biskop Brynjólfr trodde på grund häraf, att denne Sǽmundr vore författaren af denna diktsamling. Nu är det visserligen genom senare forskningar till fullo bevisadt, att Sǽmundr ej haft det minsta att göra med dessa fornsånger, men namnet (Sǽmundar-) Edda har likväl genom tradition och häfd vunnit ett sådant burskap, att detta misstag numera svårligen kan ändras. Handskriften, som rimligtvis härstammar från slutet af 1200-talet, innehåller största delen af de fornnordiska guda- och hjältesånger, som bevarats. Tyvärr är den icke fullständig, utan i densamma finnes en stor lucka — man vet ej huru stor — hvarigenom en mängd dikter om Sigurd Fáfnesbane och Gjukungarna till oersättlig skada för alltid gått förlorade.


Af samma diktsamling ha vi äfven en rest i en annan handskrift, signerad Codex Arne-Magnæanus N:o 748 4:o i den Arne-magnæanska handskriftsamlingen i universitetsbiblioteket i Köbenhavn, här betecknad med A. Denna skinnbok fick den flitige isländske handskriftsamlaren Arne Magnússon († 1730) af en viss   B ǽ r   i   F l ó a   på södra Island. Denna handskrift, som blott innehåller ett fåtal af dessa sånger, torde vara skrifven i början af 1300-talet. Den utgår från samma original som den foregående, nämligen från en förlorad samling af dessa dikter, hvilken tyckes ha kommit till stånd omkr. 1240 och hvilken förefaller ha varit obekant för Snorre Sturloson, ty de brottstycken af eddakväden, hvilka han i den s. k. Snorre-Eddan citerar, synas härröra från en annan, visserligen liknande, men ej fullt lika diktsamling.


Dessa tvänne skinnböcker äro våra hufvudsakligaste källor, men eddadikter finnas äfven spridda i flera andra handskrifter. Bland dessa nämna vi:


'C o d e x   W o r m i a n u s',    'O r m s – E d d a'   (= Codex Arne-Magnæanus N:o 242 fol. i den Arnemagnaeanska handskriftsamlingen i universitetsbiblioteket i Köbenhavn, här betecknad med W). Denna handskrift, som härstammar från medlet af 1300-talet, innehåller bland mycket annat äfven   R í g s þ u l a.


'F l a t ø y i a r b ó k'   (= N:o 1005 fol. i den äldre handskriftsamlingen i det kungliga biblioteket i Köbenhavn, här tecknad med F). I detta stora sammelvärk, skrifvet 1387—1395, finnes   H y n d l o l j ó ð.

'H a u k s b ó k'   (= Codex Arne-Magnæanus N:o 544 4:o i den Arne-magnæanska handskriftsamlingen i universitetsbiblioteket i Köbenhavn, här tecknad med H). Denna handskrift, hvilken till största delen är skrifven af den lärde isländaren   H a u k r   E r l a n d s s o n,    hvaraf dess namn, innehåller en uppteckning af Volospá, nedskrifven omkr. 1330.


'K o n u n g s – E d d a'   (= Codex regius N:o 2367 4:o i den äldre handskriftsamlingen i det kungliga biblioteket i Köbenhavn, här tecknad med r), en af de många handskrifterna af den s. k. 'Snorre-Eddan', skrifven i början af 1300-talet, innehåller   G r o t t a s o n g r   samt fragmenter af andra eddadikter.


I åtskilliga unga pappershandskrifter från 1600-talet, här tecknade pp, finnes   G r ó g a l d r,    F i o l s v i n n s m á l   och   S ó l a r l j ó ð.


Till eddasångerna kunna ock räknas flera andra dikter, hvilka både i afseende på sitt innehåll och sin form stå dessa synnerligen nära.


Bland dessa må särskildt nämnas kvädena i   H e r v a r a r s a g a n,   hvilka utgöra fragment af en hel diktcykel om Hjalmar den hugfulle och Orvar-Odd, om holmgången på Samsö, Angantyr och svärdet Tyrfing m. m. och hvilka stundom i enkel och storslagen skönhet kunna fullt mäta sig med Eddans yppersta hjältesånger, samt den i Nialls saga ('Njála') upptecknade dikten   D a r r a ð a r l j ó ð   — 'spjutsången' — ett kväde, som i all sin gräslighet dock är buret af en lika vild som gripande poesi.


Vi öfvergå nu efter denna lilla öfversikt af våra källor till att närmare betrakta dessa eddadikter.


De kunna i stort sedt delas i tvänne grupper: gudasånger och hjältesånger, de förra öfvervägande af mytologiskt, de senare öfvervägande af heroiskt innehåll. Någon fast gräns finnes dock ej heller mellan dessa båda grupper och några dikter, såsom   R í g s þ u l a   och   H y n d l o l j ó ð,   kunna sägas stå på öfvergången mellan dem båda.