Responsum (Eric Plantinus)

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Temaside: Samisk religion og mytologi

Eric Plantinus
(Ericus Olai Plantin)
(d. 1688)

Responsum Dni Erici Plantini
ad quæstiones, quæ sequuntur in fine.

Till proponerade quæstiones svaras sålundha.

1) Samen olmaj ähr det ordh medh hvilkett de skilia sigh ifrån annatt folksslagk hvadh Samen egentligen ähr wätta de här icke, men Olmaj ähr Man. Gemenligen säja de Samen olmaj wara Lappman. Wthan tvifvel ähr nu Lapp igenom tijdhender så inkommitt att de som nu läfva minnas eij annatt nampn af oss svänskom som de och nu icke det ordett taga till misstyckia som fordom. Eliest när de råka hvar annan, han ware bekant eller obekant så hälssa de sålunda: Puerist Lawam i. e. häll säll frändhe jn Nominativo est Lawe frändhe. När jag sadhe: hwij hete i hwar annan frände? R[esponsum] till wänskapz techn. Andre wilia derföre att de af ett folksslagh ähre och således mena sigh inbyrdes närskylde änssom androm.

2) et 3) finnes svar på i B[eati] parentis Lapplandia.

4) Der om wilia de här ingalunda wätta kan ske det ähr giort der af att de natt och dagh sittia och liggia wijdh elden.

5) Om steenen ähr af wissheet detta: hwadh steen som behages tager man här hvar gångh wthan någott beletes snidelsse heller skapelsse och hänger honom på ett bandh wijdh pass een aln ifrån jorden faller så på knän tagandes i bandett medh een handh och frågandes om lycka i ett och annatt sampt hälssan om han resser hijth heller dijth. När nu Stenen gungar och röres af sigh sielf så ähr all spörsmål lyckssam, eliest icke. På samma sätt skeer och trulldom medh a. watn. Man tager een kettil full medh watn och sätter honom på eldkroken öfver eldhstadhen frågandes sammaledes om lycka i ett och annatt. När nu watnett begynner af sigh sielf gifva som wåger, så hafver man önskeligt swaar. Men detta giörs icke på knään. b. Yxan dock icke medh alla som medh Steenen; vthan medh somlighe serdeles der till wthwaldhe. Yxan hänger man på ett bandh wijdh hammaren tagandes så i bandett medh högre handen och läggiandes wänstre handns Tumma vnder yxeskaftett wijdh pass mitt wppå. När tå yxan wändes af sigh sielf efter frågande så ähr gott swaar.

6) Af trä hafva de det the kalla Offerstubbe och skal medh den wara sålunda: Först tagz wpp een stubbe af 2 eller 3 alnar medh rötter, heller och wthvälies een jordfast stubbe wijdh förbemälde längdh och giörs öfverst på som ett hufvudh medh hals, hwilken deel färgas sädhan medh blodh. Denne Offerstubbe brukas allenast en gångh, men doch lijkwäl förstöres aldrigh. 2:do bredhe wijdh stubban rijtas in på tullen af biörk ofvantill sammanflätatt. Jtem klyfves af Tall 2 små brädher på hvilka giörs som hufvudh och hals och rijtas vpp een på hwartera sijdhan om stubben. 3:tio tagz tå diurett som ofras skal gemenlighen Reendiur och slachtes wijdh stubban. När skinnett afflådt ähr tagher man hvart been för sigh medh kiött kokandes det i Kåttan och tå will märkias 1) Att af hvart been tagz ett mycke lijtett stycke kokatt kött hwilkett läggies i een Näfverrijfva och der iempte lijtett tään eller mässingh lijkassom till liuss åth stubban. Sädhan gräfz wijdh stubban een groop i hvilken läggias alla afätne beenen och der bredhe wijdh förbemälte kiöttrijfva. Det öfrighe kiöttett går till huusshållett wthan Ceremonier. 2) Förr än de äta kiöttett af beenen måste qwinfolkett stå strax wthan för Kåtadören wändandes sigh till stubban. Manfolkett stå närmare till stubban ropandhes högt om lycka till diur etc. Men qwinfolkett om hälssan och annan wälgångh i sitt slächte; doch medh lågh röst. När de nu efter måltijdhen hafva såfvitt till morgonen stigher Ofraren wpp och går hastelighen till Offerstubban talandes kring krangh etc. aldeles okunnigha ordh för dem som eij bruka samma diefvulskap.

7) Der om wilia de intett här å orthen säja. Vide B. Parent. Lappl.

8) J denna Lappmark bruka de i wredhe gemeenligen wårt språk: Fänen, diefvul och Satan. Doch brukas af somlighe Perkiel när den onde anden rätt nampngifvas skal.

9) Här wilia de af sådant inte vätta.

10) Der om ähr någott i B. P. Lappl.

11) Der till ähr endels svaratt § 6 som och i B. P. Lappl.

12) Jgenom Trummesslagande nekar den wndertijdhen Fahnen reessa till Kyrkian etc. men stundom bejakas det.

13) The wilia gerna begå h. nattvardh och tå söker man efter ytersta förmågo att komma der till godh kundskapp. Först tagz hwar dagh i marknadztijdhen (: man wille gerna oftare men Borgerskapetz falska inbildningh om köpenskap hindrar det :) een By medh wjdhlyftigt doch ganska enfaldigt frågande i Christendombzstycken. När det ähr skedt tillssäjes de som eij förstå någorlunda sin salighetz medel att de antingen skola låta sigh lära af skoledieknarna till een bestembdan tijdh eller och blifwa stängde ifrån h. nattwardh. Eliest hotas de ogifta att de eij skola få gifta sigh förr än de lära sin Christendombzstycken och detta bijter tämmeligh.

14) 15) 16) 17) Jbland sigh hafva the jngen annan åthskildnadh vthan att Kongens Länsman hafver någon myndighet och i synnerheet att den fattighe måste bucka sigh för den rijke, ja meera änssom hooss oss ofta skeer.

18) Tall och Biörk wankar mäst här i Umeå Lappmark; men i Granbyen skal och wara nogh Graan etc. B. P. Lappl.

19) 20) 21) 22) finnes och derssammastädhes.

23) 24) 25) Lapparne komma till en högh ålder och tå blifva the gemenligen blinde, vthan tvifvel deraf att de af ungdomen sittia vijdh elden och röken. Mäst skal deras Siukdomb wara Styngh och hafva ont i brystett och ryggen såssom och hufvudhhyran. Messlingen plägar och wndertijdhen der wanka. Af andra siukdomar säja de sigh lijtett vätta. För inwärtes läkedom bruka de Måsaroot den de kalla jerth. Men der hon icke wäxer brukas Angelica som af dem kallas Fadno och finnes mäst allestädhes. Blodhroot wätta de och af kallandes henne Herben. Men icke bruka de then till läkedom wthan tugga henne tillssammans medh Ålderbark och der medh färgas skinn. Fleere örter (: ehuruwäl the lijkwäl finnas, som förmäles in B. P. Lappl. :) wätta de här icke nampngifva. När de hugga sigh såår, taga de kådhan till plåster. Eliest ähr den een gemeen läkedom att tagh fnösk eller det som växer på biörken som een kiuka och sädhan eldh der i tänt ähr, lägges ett lijte stycke på det rum han kenner sin sveda och wärk stå Och när man nu drabbar liust det ställett så springer fnösken bort af sig sielf och blifver alt gott igenom bålnande.

26) Här tillhållas the af Predjkoämbetett att äntligen begrafva sijne dödha wijdh Kyrkian och sträfva de som wij efter förmåhn i det the rijka wilia gerna att deras dödha begrafwas i Kyrkian biudandes och gifvandes derföre penninghar. J stället för kista brukas ofta iholigt trä. Eliest när de ähro sigh lämnadhe läggia de den dödha kroppen i en Ackia. Somligha bruka att de den nedergräfva i jorden bessynnerlig där snöda fiället ähr och ingen wedh wankar. Somligha (: som meera skal skee der skogh finnes :) läggia wedh wnder, wijdh, kringom och ofvan på Ackian att hon icke skal snart rotna och odiuren få giöra kroppen skadha. Jnga Ceremonier säja de sigh bruka wijdh begrafningen.

27) De sörja myckett och länge makarna och barnen. Men ingen sorgedrecht drages.

28) Migh berättades af een gråhårigh Lapp som hafver fordom waritt i Pijte skola att de som förstå sin Christendomb förmana den siuka att tenkia på Gudh. Men eliest taga de fram Trumman sökiandes igenom spelande på henne wthsslagh till dödhen heller lijfvett.

29) 30) Här finnes inte sådant ehuruwäl i förflutne år derefter letatt ähr.

31) Tore weet här ingen nämpna, icke heller ehrkennes Dödhen för Gudh.

32) Om Passewari ähr så. Somlighe förmeena det wara så myckett som Reen bergh. Men det går eij gerna an: ty deras Reendiur heeta i gemeen icke Passe wthan Potzai NB. Om wåren kalfwa the och första winteren kallas kalfven Morme, den andra Urrich, den tredie Hwappirs den fierde Kuddutz den fämte ähr han full reen och heter tå och sädhan Heriche. Men hondiur kallas första winteren Morme, den andra Hwingel den tredie Hwingel Resto i. e. åårbär reen eller den tå är beqwäm att få kalf. Sädhan heter hon alt stadigt Resto. Men somligha lijkmätigare säja Passewari wara så myckett som heligt bärgh: ty oanssedt Ailes i denna Lappmark ähr heligh; doch heeter i synnerheet (: somlige wätta och i Pitheå der af :) i Lule Lappmark Passe heligh som alt detta Lapparna och gamble A. B. C. böcker trychte på Luliske språkett Confirrmra.

Runestafvarna hafva the af biörk, efter den skapnadh som här copialiter på pappeer fölier. Sädhan de hafva så myckett begynt omgåss medh svenske och danske hafva de mäst dem förlagt hwarföre och ganska fåh hittas som sigh här på förstå. Sällan finner man den eena Runestafven wara den andra lijk. Af lapparna kallas de Rijm.

Kilde

Responsum Dni Erici Plantini ad quæstiones, quæ sequuntur in fine. – Udgivet af K. B. Wiklund: Bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv. XVII:4, 1905