Skáldskaparmál (AU) - Omskrifningar 2

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Anders Uppström
1806-1865
Skáldskaparmála-quædi
Snorra-Eddu


Öfversatta af
Anders Uppström


Skáldskaparmál
I. Omskrifningar


3. Huru poesien omskrifves


26. Einar Skålaglam: Den hugstore landvårdaren beder jag höra på (lyssna till) fjärdbenets (klippans) männers (dvergarnes) dräggs (jästs) vätska (öldryck: min sång). Hör, jarl, Qvasers blod (mina verser)!

26. jarl, ags. eorl, eng. earl, af samma stam som det göt. air mane, airiza senior och det nht. der erste primus. — vörðr custos; jfr göt. vards, custos, vars cautus, skr. rad. vrĭ tegere, probibere.


27. Den samme: Öfver Ulls hela skeppsbesättning (hela den sköldbeväpnade skaran) går (höres) dens bland dvergarne (den dvergens, neml. Galars) bergs (från berget framströmmande) grundvätska (dryck: sang), som befordrar eggelsen (uppeggar) till stridens gårds (sköldens) sorg (att skada skölden, att begynna strid).

27. Om Ull, se cap. 14; om hans ask eller skepp, se cap. 49 (48). — asksaung läs asksögn. — grumila läs grunnlá.


28. Orm Stenthorsson: Att ölbrickans (ölskänkerskans: min kärestas) och mitt eget lik efter döden måtte bäras i en och samma sal (graf), mottage männerna Dvalins (dvergens) dryck (derom beder jag männerna med min sång).


29. Räf: Klippfolkets (jättarnes) gille (dryck: sången) rör sinnets åkerrenar på Thorsten (beveker Thorstens bröst). Bergmörernas (berginvånarnes: jättarnes) våg (sången) brusar. Jag beder männernas slägte höra på.

29. Verbet róa remigare tages har i transitiv betydelse; jfr ερεσσεω ποδα, Eur.


30. Egil: Bjöd mig konungen gästfrihet, nu har jag en uppfordran till hans beröm; bar jag Odens mjöd (en sång) till Anglernas land.

30. Se Höfuðlausn, str. 2.— Egil Skallagrimsson, född i Norge af Norska föräldrar, hvilka sedan flyttade öfver till Island, tillämnade ett besök hos konung Adalsten, men led skeppsbrott vid Humbers mynning och måste, då han insåg omöjligheten att kommа undan, öfverlemna sig åt sin dödsfiende Erik Blodyxa, som då för tiden hade sitt säte i Jorvík (York). För att rädda sitt lif, diktade han då, på sin vän Arinbjörns råd, till konungens ära det qväde, som blef kalladt Höfuðlausn, emedan han derigenom löste sitt hufvud undan konungens vrede.


31. Glum Geirason: Lyssne de (man)! Gudarnes konungs (Odens) furstars (Asarnes) gille börjar jag (jag uppstämmer en sång). Tystnad bjuda vi derföre, att vi spörja männernas nederlag.

31. Likasom man af BUD har . . . busns, så kunde man af HLUD hafva hlusns; och likasom man af taikns har taiknjan, så kunde man af hlusns hafva hlusnjan auscultare, lyssna. En annan fråga är, om HLUD låter upplösa sig i HLU + D = ΚΛΥ + ΘΕ = ÇRU + DHÂ, hvilken fråga torde kunna med ja besvaras. Jfr Benfey, Kurze Skr. Gr. §. 72.— beiðir af beiða fordra, egentl. låta någon bida, vänta, deraf nödga, befalla. Jfr förhållandet mellan göt. baidjan och beidan. — af läs at.


32. Eyvind: Önskar jag uppmärksamhet åt hans sång (sången öfver honom), medan böterna för Gilling (qvädet) jag frarahafver (uppstämmer); medan hans ätt i galgens bördas (Odens) kittellag (i Odrærers vätska: i sången) till gudarne vi uppräkna.

32. Оm Gilling och böterna för honom, se Bragaræður, 57. —Gálga-grams läs Gálga-farms, och se dessutom Hávamál, Rúnatals Þáttr Oðins, 1.


33. Einar Skålaglam: Hafvets varg (skeppet) framrusar för konungen; furstens verk behaga mig. Odrærers våg tjuter beständigt vid ljudens klippor (tänderna: sången ljuder beständigt i min mun).


34. Den samme: Nu är det så, att Bodns våg (sangen) visar sig växa (later förnimma sig). Göre konungens folk tystnad i salen och lyssne till bergsaxernas (berginvånarnes: dvergarnes) skepp (skaldens framställning).

34. fley skepp; jfr πλοίον af πλεω, skr. plavàmi. Enahanda ursprung och betydelse hafva äfven flaust och flaustr.


35. Eilif Gudrunarson: Varde (tillkomme) det dig att råda öfver (bestämma) vängåfvorna, alldenstund Sóns ords säd (en sång) om landets furste (dig) gror hos oss å sinnets åkerren (vill arbeta sig fram ur vårt bröst).

35. mæran läs mærar, gen. sing. af mæri.


36. Völustein: Hör, Glaumbergs Egil, Mimers väns (Odens) mig (nu mera) tillhöriga strömmar (sånger) ljuda vid gommens skär (tänderna). Mig är gifvet Thunds (Odens) fynd (skaldegåfvan).

36. Glaumbergs Egil, så benämnd förmodligen efter gården, der han bodde.


37. Orm Stenthorsson: Männerna behöfva ej underhålla (hysa) fruktan för min sång. Ingen hädelse (inga skymfliga tillmälen) kastar jag i Vidurs (Odens) fångst (sången); vi kunna dikta ett lofqväde.

37. uggr fruktan; jfr göt. ogan frukta. — snÝr ek i st. f. snÝ ek.


38. Ulf Uggason: Stridens Njörds (Odens) vätska (sången) uppegar sinnet hos (uppmuntrar) den skattmilde (frikostige), hugglade Olof. Honom vill jag till Grimners (Odens) gåfva (sangen) inbjuda.

38. I st. f. marþar läs Njarðar (niarþar).


39. Eyvind: . . . medan hans ätt i galgens bördas (Odens) kittellag (i Odrærers vätska: i sången) till gudarne vi uppräkna.

39. Se 32.


40. Jag har både bergjarlens (jättens) bruds (trollqvinnans) svällande vind (lyckliga skaldeanlag) och dvergarnes sent åldriga skepp (varaktiga sånger) mer än tillräckligt att sända någon väg (någorstädes).

40. til egentl. för mycket. — trollqvinnans vind = håg, sinne; se cap. 70.