Skáldskaparmál (AU) - Omskrifningar 8

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ► Svensk.gif


Anders Uppström
1806-1865
Skáldskaparmála-quædi
Snorra-Eddu


Öfversatta af
Anders Uppström


Skáldskaparmál
I. Omskrifningar


23. Huru himmelen omskrifves


69. Arnor Jarlaskald: En ung konung stiger aldrig lika gifmild å sköldens träd (skeppet); denna konungs frikostighet var tillräckligt stor under Ymers gamla hjessa (himmelen).


70. Den samme: Den bjerta (lysande) solen varder (förvandlas) till svart; jorden sjunker ned i mörka hafvet; Austres (dvergens) börda (himmelen) brister; hela hafvet brusar å fjällen (öfversvämmar bergen).


71. Kolle (rättare: Bödvar den Halte): Under solens mark (himmelen) varder (uppträder) alls ingen stridsdjerf konung förträffligare eller bättre an Inges broder (Sigurd Haraldsson).

71. Om grunderna, hvarföre denna halfstroph rigtigare tillskrifves Bödvar den Halte, se Edda Snorra Sturlusonar, Köpenhamn 1848, sid. 317.


72. Thjodolf den Hvinverske: Åkte till jernleken Jordens son (Thor), men månens väg (luften) dånade under honom. Modet svällde i Meiles broder (Thor).

72. Se 64, 1.


73. Orm Barröskald: Huru som helst, o qvinna! Draupners (dvergens) bördas (himmelens) konung fägnar (mottager) mig, så spör (vet) jag (dock), att konungen (han) är mäktig. Han råder för (regerar öfver) björnvägens (karlavagnens) välde (himmelen).

73. Orm Barröskald, så kallad efter sin bostad på Barrö, en af de Hebridiska (vestliga) öarne.


74. Brage Skald: Han som kastade å vindarnes vida bäcken (himmelen), öfver många menniskors hemvist, skidgudinnans (Skades) faders (Thjasses) ögon.

74. Se Bragaraôur, 56.


75. Markus: Fjerran hafver det sig (det är långt ifrån: sent händer det), att en dyrare (förträffligare) mannavårdare (konung) födes å vindkarets (himmelens: luftens) af hafsbruset (hafvet) omgifna botten (jorden); hvar man lofvar (prisar) ringkastarens (ringutdelarens: konungens) höga (ärofulla) lefnad.

75. Se nedanför, 84. — háfa (leyfir hver läs (háfa leyfir hverr. — hring-varþaþar läs hringvarpaðar.


76. Sten Herdisarson: Det höga verldstältets (himmelens) heliga konung (Christus) bjuder jag på denna sång (egnar jag denna sång) förr (heldre) än menniskor, af den orsak, att han är förträffligare. Lofsången ter sig fram (begynner).


77. Arnor Jarlaskald: Hjelp du, dagens lands (himmelens) förträfflige konung! den förträfflige Hermund.


78. Den samme: Soltältens (himlarnes) sanne styresman! hjelp du den snälle (modige) Rögnvald.


79. Hallvard: Knut värjer (försvarar) landet, såsom alltets drott (försvarar) fjällens lysande sal (tak: himmelen).


80. Arnor: Den manvettskunnige (vise) Michael väger (pröfvar) det som tyckes (vara) missgjordt (det onda) och allt det goda. Solens hjelms (taks: himmelens) konung skiftar (skiljer) sedan å sin domstol männerna (menniskorna).