Solsönernas Saga – Nischergurgjes försvinnande och återkomst

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Temaside: Samisk religion og mytologi

Valdemar Lindholm
Solsönernas Saga

Nischergurgjes försvinnande och återkomst

DÅNANDE, brusande stormens ande

färdas fram öfver fjället,

bräckande, brytande egna vägar.

Hvarifrån kommer han?

Ingen vet det.

Hvarthän färdas han?

Ingen känner

stormens mäktiga andes bana . . .

Genom skogens väldiga vidder

hörs ett jummande ljud i natten.

Hvarifrån kommer det?

Fåfäng fråga.

Hvarthän syftar det?

Ingen röjer

hemligheten i jordens hjärta.

*

Molnen vandra på himlens fäste,

gifvande ömsom ljus och skugga

lösas upp uti dagg — försvinna.

Hvarifrån komma de?

Fråga himlen.

Hvarthän gå de?

Fråga jorden!

Endast de tvenne gåtan lösa.

*

Väldig och stark var den gamle siarn,

mäktig och djup hans visdom.

Såsom blommor på fjällets sluttning

växt och vissnat i tusen skiften,

så ha bland Sames solglade söner

släkt efter släkt i många leder

växt och vissnat och dött —

men den gamles visdom, den lefver.

*

Son efter son och släkt efter släkte,

fram genom hårda och mörka tider

ha de heliga orden vandrat.

Trummans tecken, en gång tydda

visade vägen för Sames söner.

Nåjdkonsten, gifven åt Kallos släkte,

än ger styrka åt Sames söner.

Ännu lefver den starkes anda

fastän den starke är borta.

*

Sagan täljer om Nischergurgje,

gamle, på fjället födde siarn.

Sagan gått genom många leder —

än skall i många led den vandra.

Hvarhälst någon af Sames släkte

vandrar, tryckt af sorg och bekymmer,

hotad af fiender, utan hopp

vet han dock, att den tid skall komma

då det blir ljus för Sames söner.

Så har det siats af Nischergurgje

därför måste det också hända.

*

Väldig och stark var den gamle siarn

mäktig och djup hans visdom.

*

Såsom stormen på öde vidder

födes och dör i det obekanta,

så, som ljudet af Jubmels hjärta

tonar hän genom ödemarken

utan att ljudets källa spåras —

så, som molnen på fästet vandra

lösa upp sig och bli till intet,

så har han kommit Nischergurgje.

Född af solens glans öfver drifvan

gick han bort, som när solens stråle

darrande dör på fjällets spetsar . . .

*

Men det är siadt: Han kommer åter

en gång till Sames solglade söner.

Väldig han kommer i makt och visdom;

finner fördolda Beijveskatten

djupt i jorden, vid Jubmels hjärta.

*

Då skall den goda tiden komma.

Nischergurgje och Njavvis-ene,

Jubmels ättling och Beijen-Neita,

skola i endräkt folket leda.

Gladt skola nya visor ljuda

samman med fädernas heliga sånger

och till Beijves solglade söner

kommer den goda tiden åter.