Solsönernas Saga – Nischergurgjes vandring

Velg språk	Norrønt	Islandsk	Norsk	Dansk	Svensk	Færøysk
Denne teksten finnes på følgende språk ►

Temaside: Samisk religion og mytologi

Valdemar Lindholm
Solsönernas Saga

Nischergurgjes vandring

NISCHERGURGJE, den gamle,

han, som föddes i dunkel förtid,

föddes på fjällets spetsar

nära till Beijves hemvist,

5         föddes af Storfaders båges

glans öfver vintriga drifvan,

Nischergurgje, den gamle,

vandrar ensam på fjällen.

Starka äro hans senor,

10       snabba äro hans fötter,

skarpa äro hans blickar.

*

Nischergurgje vandrar ensam

utan mål för snabba färden

Ursprungsordens tunga visdom

15       bär han gömd uti sitt hufvud.

Alla nåjdekonsters upphof

har ej bruk för all sin visdom.

Ensam går han, högst på fjället,

fjärran ifrån Solens söner.

*

20       Sames solglade söner,

de, som i mörka tider

fingo ett heligt löfte

utaf den ljuse Beijve

och af den höge Jubmel:

25       löftet om Beijve-skatten,

dold intill jordens hjärta;

Sames solglade söner

äga ej ännu kåbdas

känna ej nåjdekonster,

30       pröfvande gudars vilja.

*

Talade så den höge Jubmel

högst bland gudar:

»Löftet, en gång gifvet åt Beijves söner,

löftet om skatten, dold intill jordens hjärta,

35       för att en gång, när tiden väl är mogen

återföra till jorden den goda tiden,

detta löfte glömmes af Sames söner

genom tidernas lopp, och bort de vandra,

glömma sökandet efter Beijve-skatten,

40       glömma Beijve och höge himlagudar.

Därför sänder jag nåjden Nischergurgje,

därför skall jag dem också sända kåbdas.

Nåjdens sånger och trummans dofva dunder

skola hålla Sames söner tillsamman,

45       skola skänka dem kraft att genom tiden

vänta den dag, då strålande Beijve-skatten

kommer tillbaka.»

*

Nåjden, vandrande på fjället

hörde Jubmels starka stämma

50       sällsamt genom hjärtat ljuda:

»du skall gå till Sames söner,

Beijves barn bland höga fjällen.

Som en stark och mäktig vårflod

väller fram i dalens sköte

55       sjungande om ljusa tider

bådande den unga våren

så skall Nischergurgje komma.

Som en stormvind öfver fjällen,

som en åska djupt i dalen

60       må han komma för de onda,

men för ljuse Beijves söner

må han komma mild och älskad,

lära Sames gode söner

nya konster, förr ej kända.»

*

65       Nischergurgje, den gamle

hörde den mäktiges stämma

ljuda genom sitt hjärta,

sade: »Jag vill snarligt vandra

söka rätt på Sames söner.

70       gjuta ut mitt hufvuds visdom,

lära barnen nya konster.»

*

Nischergurgje, den gamle,

han, som föddes i dunkel förtid,

föddes af Jubmels båges

75       glans öfver fjällets spetsar,

vandrar ensam bland fjällen

sökande Sames söner.

Starka äro hans senor

snabba äro hans fötter

80       skarpa äro hans blickar; —

mäktiga ganord hvila

uppå hans tunga.

Hufvudet tynges af djupa

ursprungsordens visdom.

*

85       Nåjden, gamle Nischergurgje,

vandrar öfver vida marker,

går att söka Sames söner,

Beijen-Neitas lifsfrösäde.

Möter honom Attjis-ene,

90       hon, som vandrar fram i mörker,

illdådskvinnan från Rotaimo.

Hög hon står framför den gamle.

Fager är hon ej att skåda:

Håret uti stripor hänger

95       rundt den ådersvällda pannan.

Bistra äro hennes blickar

onda äro hennes ögon

hotande är hennes uppsyn.

Talar så till Nischergurgje

100     illdådskvinnan från Rotaimo:

»Säg, hvart ställer du din vandring?

Hvartåt löpa dina vägar?

Hvar är målet för din bana?»

Svarar nåjden Nischergurgje:

105     »Se, jag söker Sames söner,

Beijen-Neitas lifsfrösäde.»

Sade onda Attjis-ene,

illdådskvinnan från Rotaimo:

»Hvarför gå till Sames söner?

110     All din visdom de förakta.

Följ mig, kloke Nischergurgje,

följ mig, skall jag visa vägen

till ett annat, bättre ställe

där du snart skall sitta aktad

115     främst i kåtan, närmast elden,

vördad som en gammal fader

utan sorg för morgondagen.

Men om ej mitt råd du följer

skall jag snart din vandring stäcka.

120     Stormens, mörkrets, köldens andar

skola dina ganord pröfva,

skola all din visdom trotsa,

skola gömma dig i drifvan

låta dina leder stelna,

125     låta själen hastigt fara

ned i mörka Jabme-aimo.»

Sade gamle Nischergurgje,

sonen utaf Jubmels bågas

sken på fjällets hvita drifvor:

130     »Attjis-ene, Manos dotter,

illdådskvinnan från Rotaimo

plägar goda råd ej gifva.

Vis du nämnde Nischergurgje —

väl, så vet då ock hans visdom:

135     ursprungsordet, som kan drifva

Attjis-ene till Rotaimo,

som betvingar hennes andar,

löser upp de onda konster,

Nischergurgje, nåjden, känner.»

140     Så han nämner ursprungsordet,

nämner Attjis-enes upphof

ifrån bleke guden Mano

långt tillbaks i förra tiden.

Attjis-ene, Manos dotter,

145     illdådskvinnan från Rotaimo

måste fly för Nischergurgje

kan ej motstå nåjdens visdom.

Vredgad flyr hon bort till mörkret

i det understa Rotaimo

150     sänder stormens, mörkrets andar,

sänder äfven köldens ande,

sänder sina onda hundar

till att hejda nåjdens vandring

att han ej till Sames söner

155     måtte komma med sin visdom.

*

Nischergurgje, den gamle

siaren, trumslagsmannen,

vandrar ensam på fjället

sökande Sames söner,

160     Beijves solglada släkte.

Tungan väpnad med ganord,

hufvudet tyngdt af djupa

ursprungsordens visdom.

*

Sänd af onda Attjis-ene,

165     illdådskvinnan från Rotaimo

kommer stormen öfver fjället,

dånande, med vida vingar,

rytande i kylig vrede.

Stormens ande, stor i orden,

170     hånar gamle Nischergurgje,

frågar: »Gamle, har du ganord

till att stormens ande binda?

Känner du väl ursprungsorden?»

Svarar gamle Nischergurgje

175     bistert leende i skägget:

»Föga vis väl vore mannen

visste han ej vindens upphof,

kände han ej stormens ursprung,

kände han ej ursprungsordet.

180     Föga vore väl att säga

om den nåjdkonst, som ej visste

Bjäggogalles söners härkomst:

I en håla, djupt i jorden

österut från sol och måne

185     bor den gamle Bjäggogalle,

han med hammaren och skofveln.

Bjäggogalles fyra söner

Östan, Nordan, Västan, Sunnan

bo i fyra renskinnssäckar

190     där de bindas af sin fader.

Östan föddes först vid Altai

vid Staiberna, vid Reppe,

betade på Baikals sluttning,

drack sig stark af Amars flöde.

195     Nordan föddes först vid Lena

närmast upp vid Ishafsstranden,

närde sig af snön på fjället

drack sig stark af Ishafsströmmar.

Sunnan, ljuse Beijves ättlägg,

200     budskapsbringarn för det goda

föddes uti Saivo-aimo

utaf Njavvis-enes anda.

Men på hafvet Västan föddes,

nämnes därför örnens broder.

205     Hammarn binder alla vindar —

Bjäggogalles starka hammar.

Men af skofveln vinden löses,

sändes ut, rundt om i världen.

Hammarordet är det första

210     ursprungsordet, — bindeordet.

Skofvelordet är det andra

ursprungsordet — lösenordet.

Nischergurgje, trumslagsmannen

mumlar första ursprungsordet,

215     nämner sakta hammarordet.

Se, då tystnar stormens ande,

bindes utaf ordets välde.

Ostörd Nischergurgje vandrar

vidare framåt på fjället.

*

220     Nischergurgje den gamle

konstförståndige mannen

vandrar ensam på fjället

sökande Beijen-barnen,

Sames solglade söner.

*

225     Manos dotter, Attjis-ene

illdådskvinnan från Rotaimo

önskar stäcka nåjdens vandring

sänder mörkrets, kylans andar

till att honom platt förgöra.

230     Nischergurgje, kloke gubben

talar så till mörkrets ande:

»I Rotaimo är ditt ursprung

född du är af mörke Rota

Mano är din falske broder

235     vänd tillbaka till ditt ursprung!»

Sade så till köldens ande:

»född du är i undre världen,

smög dig upp till fjällens spetsar

måste fly för Beijves öga —

240     vänd tillbaka till ditt ursprung!»

Se, då vände mörkrets ande

hastigt åter till Rotaimo,

följdes utaf köldens ande

åter till den undre världen,

245     drifna utaf ursprungsorden,

utaf Nischergurgjes visdom.

Ostörd åter Nischergurgje

vandrar ensam öfver fjället.

*

Nischergurgje, den vise,

250     han, som föddes i dunkel förtid

högst på fjället,

när det rördes af Jubmels båge,

Nischergurgje, den store

trumslagsmannen och nåjden

255     sänd af Jubmel

sänd af den höge Beijve

bärande visdom och konster till Sames söner,

Nischergurgje, den starke

vandrar fram öfver fjället.

260     Sames söner han söker,

mötes af Attjis-ene

mötes af onda gastar

manade fram ur mörkret,

till att hans vandring stäcka.

265     Fåfängt den onda kvinnan

kämpar emot hans visdom

Beijve och höge Jubmel

vaka öfver hans vandring

ge honom starka ganord

270     ge honom visdomens gåfva,

ge honom kraft att förgöra

Attjis-enes anslag.

*

Så har Nischergurgje vandrat,

segrat öfver alla hinder

275     med sin kraft och med sin visdom.

Så ha fäderna berättat,

så har sagan gått till barnen

att för deras barn förtäljas.