Sinfjötles död (NFS)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Sinfjötles död



Odin med liget af Sinfjötle
(Kunstner ukendt)

Sigmund, Völsungs son, var konung i Frankland. Sinfjötle var äldst af hans söner; den andre var Helge, den tredje Hamund. Borghild, Sigmunds hustru, hade en broder, som hette Borgar; hennes stjufson Sinfjötle och Borgar friade begge till en och samma kvinna, och för denna sak dräpte honom Sinfjötle. När han så kom hem, bad Borghild honom fara sina färde; men Sigmund bjöd henne böter i gods, och hon stannade vid att taga emot dem.

Vid arfölet kringbar Borghild dryck. Hon tog ett stort, till brädden fylldt horn och bar till Sinfjötle; men när han såg i hornet, urskilde han, att etter var däri, och han sade till Sigmund: ”Grumlig är drycken, stamfader!” Sigmund tog hornet och tömde det.

Sagdt är, att Sigmund var så härdad, att etter icke kunde skada honom, hvarken utvärtes eller invärtes; men alla hans söner stodo sig mot etter utanpå huden.

Borghild bar hornet till Sinfjötle andra gången och bad honom dricka, men det gick som förut. Och för tredje gången bar hon hornet till honom därjämte med stickord, om han icke drucko däraf. Han mälte ännu som förut till Sigmund. Denne sade: ”Låt skägget sila det, son!”

Sinfjötle drack och vardt genast död. Sigmund bar honom lång väg i sin famn och kom till en fjord, smal och lång, och var där en liten farkost med en gammal man uti. Denne erbjöd Sigmund att föra honom öfver fjorden. Men när Sigmund burit liket ut i farkosten, var denna lastad däraf. Den gamle mannen sade, att Sigmund skulle gå rundt inom fjorden. Själf stötte han ut farkosten och försvann strax.

Konung Sigmund dvaldes länge i Danmark i Borghilds rike, sedan han fick henne. Därefter for han söder ut i Frankland till det rike, som han ägde där. Då fick han Hjördis, konung Eylimes dotter. Deras son var Sigurd.

Konung Sigmund föll i strid för Hundings söner; men Hjördis gifte sig då med konung Alf, Hjälpreks son. Där växte Sigurd upp i sin barndom.

Sigmund och alla hans söner voro långt framom alla andra män i kraft, i växt, i mod och i alla idrotter. Sigurd var dock den allra främste, och om honom säga alla i fornkunskap erfarna, att han stod framför alla män och var den ansenligaste bland härkonungar.