Första kvädet om Helge Hundingsbane (KL)
Hopp til navigering
Hopp til søk
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► | ||||||
Karl Ljungstedt
1904
Första kvädet om Helge Hundingsbane (KL)
(Helgakviða Hundingsbana hin fyrra)
- 2.
- Natt det var och
- nornor kommo
- att hans lefnads
- trådar lägga:
- han mest frejdad
- skulle varda
- och den bäste
- ibland furstar.
- 3.
- Hårdt hans ödes
- väf de spunno,
- när af stormen
- murar bräcktes[3];
- gyllne länkar
- ut de redde,
- under månens
- sal dem fäste.
- 4.
- De i öster
- och i väster
- dolde dem och
- under fursten
- lade allt land
- där emellan;
- en vardt fäst i
- norr för evigt.[4]
- 5.
- Dock en ångest
- städs de hyste,
- Ylfingen och[5]
- hon, som framfödt
- älskad ättling
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- – – –
- . . . . . . . . . . .
- 6.
- Högt i trädet
- hungrig korp till
- makan sade:
- 'Jag vet något':
- 7.
- 'Blott nattgammal
- står nu brynjklädd
- Sigmunds son. För
- oss det ljusnar:
- blicken han som
- hjältar hvässer;
- vargars vän vi
- glada hälsa.'[6]
- 8.
- Ren i honom
- man en konung
- såg, om bättre
- tider drömde.
- Själf gick kungen
- ur stridslarmet,
- gaf den unge
- fursten örter.[7]
- 9.
- Gaf han Helge
- namn och Hringstad,
- Solfiall, Snafiall,
- Sigarsvallar,
- Hringstad, Hatun,
- Himensvangar[8]
- och ett konstfullt
- siradt slagsvärd.
- 10.
- Snabbt vid vänners
- bröst den ädle
- växte upp i
- lyckans solsken;
- guld sitt följe
- stolte fursten
- gaf, ej sina
- skatter sparde.
- 11.
- Lät det ej på
- strider bida:
- När han blott var
- femton vintrar,
- han den hårde
- Hunding fällde,[9]
- som styrt länge
- folk och riken.
- 12.
- Sedan Hundings
- söner kräfde
- Sigmunds son på
- gods och skatter:
- hade att för
- faderns död och
- tagna bytet
- böter fordra.
- 13.
- Fursten dock ej
- böter bragte,
- gaf ej släkten
- någon mansbot,
- kvad blott, att snart
- svärdens storm och
- Odens vrede[10]
- månde komma.
- 15.
- Vid örnklippan
- fursten satte
- sig, sen han dräpt
- Hundings söner,
- Hiorvard, Havard,
- Alf och Öyolf,
- all Geirmimers[13]
- ätt utrotat.
- 16.
- Då ett sken från
- Logafjällen
- spreds, och blixtar
- ur det bröto
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 17.
- Såg där fursten
- sköldmör rida
- hjälmbetäckta
- högt mot himlen.
- Blod var stänkt på
- deras brynjor,
- och från spjuten
- blixtar sköto.
- 18.
- Ur ulfidet
- genast sporde
- fursten dessa
- söderns tärnor,
- om de med hans
- kämpar ville
- hemåt fara;
- vapnen klungo.
- 19.
- Men från hästen
- Hognes dotter
- — vapenbraket
- bortdog — sade:
- 'Vi ha högre
- värf att sköta
- än att horn med
- kämpar tömma.'
- 20.
- 'Vet, min fader
- har sin dotter
- lofvat Granmars
- grymme ättling,
- men jag, Helge,
- konung Hodbrodd[14]
- dådlös som en
- katt har kallat.'
- 21.
- '0m få nätter
- dock han kommer
- och för med sig
- Hognes dotter,
- om du fursten
- kamp ej bjuder
- eller röfvar
- mön från honom.'
- 22. Helge kvad:
- 'Ängslas ej för
- Isungs bane[15]
- Förr skall stridas
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- om jag lefver.
- – – –
- 23.
- Härskarn bud till
- lands och vatten
- sände att till
- härfärd kalla;
- flodens glans han[16]
- rikligt bjöd åt
- kämparne och
- deras söner.
- 24.
- 'Bed dem skyndsamt
- gå till skeppen
- och vid Brandöy
- vara redo.'
- Där han bidde
- många hundra
- kämpar ifrån
- Hedensöy.
- 25.
- Och snart ut från
- Stafnsnes sågos
- guldbeslagna
- skeppen skrida.
- Då till Hiorleif[17]
- Helge sade:
- 'Har du mönstrat
- våra kämpar?'
- 26.
- Unge fursten
- härpå mälte:
- 'Långsamt är från
- Tranaöyr att
- räkna alla
- skepp, som intill
- Jorvasund nu
- synas fara.'
- 27.
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- väl tolf hundra
- trogna kämpar,
- dock i Hatun
- hälften till af
- kungens krigsfolk.
- Kamp jag väntar.'
- 28.
- Härskarn ned då
- tälten tager,[18]
- furstarne han
- alla väcker;
- högt i topp på
- Varensfjorden
- hvita seglen
- upp de hissa.
- 29.
- Åror gnissla,
- vapen rassla,
- sköldar klinga
- mot hvarandra;
- skummet yr kring
- härskarns flotta,
- snart ej längre
- stranden skönjes.
- 30.
- Så det lät, när
- hop de stötte,
- skeppens bord och
- Kolgas syster,[19]
- som när berg och
- bränning brottas.
- 31.
- Högre Helge
- hissar seglen,
- vreda vågen
- vill han möta;
- Ägers grymma
- dotter kan ej
- skeppen ned i
- djupet draga.
- 32.
- Ty från höjden
- fagra Sigrun
- kampdjärf skepp och
- kämpar bärgar,
- från den lömska
- Ran dem räddar
- och dem för till
- Gnipalunden.
- 33.
- Sen på kvällen
- stolta flottan
- flyta sågs i
- Unaviken;
- och med harm från
- Svarenshögen
- Granmars söner
- skeppen sågo.
- – – –
- 34.
- Då högborne
- Gudmund sporde:[20]
- 'Hvilken furste
- anför hären
- och i land för
- dessa skaror?'
- 36.
- 'Det i kväll säg,
- när du dina
- svin och tikar
- går att fodra,
- att stridslystna
- Ylfingssöner
- kommit hit till
- Gnipalunden.'
- 37.
- 'Här skall Hodbrodd
- Helge träffa,
- den flykttröge
- midt i flottan,
- hvilken ofta
- örnar mättat,
- när du trälars
- döttrar kysste.'
- 38. Gudmund kvad:
- 'Minns den gamla
- föreskriften:
- Kom med lögner
- ej till furstar.
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 40. Sinfiotle kvad:
- 'Själf du var på
- Varensöy en
- vala, listigt
- lögn du spunnit,
- sagt, att ingen
- annan man du
- ville hafva
- än Sinfiotle.'
- 41.
- ['Du, din leda
- häxa, varit
- en valkyrja
- hos Valfader;
- för din skull, du
- dolska kona,
- alla Odens
- kämpar stridit.'][25]
- 42.
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 'nio ulfvar
- vi på Sagas
- näs ha framfödt.
- Jag var fadern.'
- 43. Gudmund kvad:
- 'Ej du ulfvars
- fader varit,
- fast du äldst är
- af dem alla,
- ty du vardt vid
- Gnipalunden
- gälld af trenne
- tursamöar.'
- 44.
- 'Du var Siggeirs
- styfson, van vid
- vargars tjut i
- vida skogen.
- All slags ofärd
- har dig hemsökt.
- Du för illdåd
- blott är frejdad.'
- 47. Gudmund kvad:
- 'Förr jag vill vid
- Frekastein med
- dina lemmar
- korpar mätta,
- än jag dina
- svin och tikar
- matar. Gräla
- du med trollen!’
- . . . . . . . . . . . [30]
- 48. Helge kvad:
- 'Er, Sinfiotle,
- höfdes mer att
- gå till kamp och
- örnar glädja,
- än att gagnlös
- ordstrid föra,
- om hvarann’ I
- också haten!'
- 49.
- 'Ej så tappra
- Granmars söner
- tyckas, dock bör
- sanning sägas:
- de vid Moens-
- heim ha visat
- sig ha mod att
- svärden svinga!'
- – – –
- 51.
- Ute stod med
- hjälmen nedfälld
- Hodbrodd, såg de
- sina komma
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 'hvadan denna
- dystra uppsyn?’
- 52.
- De i porten
- mötte kungen,
- sade honom
- Helges ankomst,
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- . . . . . . . . . . .
- 54.
- 'Guldbeprydda
- mörka böljdjur[35]
- ankrats ha vid
- Gnipalunden;
- där är största
- styrkan samlad;
- snart skall Helge
- striden börja.'
- 56.
- 'Kallen Hogne
- och Hrings söner,
- Atle, Yngve,
- Alf den gamle!
- De att kämpa
- lystna äro.
- Bjudom Helge
- väldigt motstånd.'
- – – –
- 57.
- Brak det vardt vid
- Frekastein,
- när blanka svärden
- stötte samman.
- Städse Helge
- Hundingsbane
- med sitt folk var
- främst i striden.
- 59.
- 'Hell dig, furste,
- Yngves ättling![41]
- Hjältars vän,
- åt lifvet gläd dig,
- sen du fällt har
- den flykttröge,
- som så mången
- kämpe dödat.'
- 60.
- '0ch du, konung,
- väl förtjänar
- röda ringar,
- stolta sköldmön.
- Lycklig skall du
- konung äga
- Hringstad, äga[42]
- Hognes dotter.'
Noter:
- ↑ Naturen är i uppror, då en väldig hjälte födes.
- ↑ Borghild från Bralund var enligt dessa Helgesånger maka åt Volsungen Sigmund, som sedan blef fader till Sigurd Fafnesbane.
- ↑ = not 1, men detta ställe troligen korrumperadt.
- ↑ Detta betyder kanske, att Helges namn aldrig skulle varda förgätet i Norden.
- ↑ Ylfingen är Sigmund. Helge hörde kanske ursprungligen till Ylfinga-ätten, och efter Helgesagans kontamination med Volsungasagan måste då Ylfingar identifieras med Volsungar.
- ↑ Korpar och vargar glädjas, likasom örnar, när en väldig hjälte födes. Se ofvan kvädet om Helge Hiorvardsson, strof 6.
- ↑ Nämligen örter tagna på de olika gods, som Sigmund nu skänkte sin son — se nästa strof — för att därmed symboliskt beteckna, att Helge vore ägare af dessa.
- ↑ Ortnamn voro fordom ofta pluralia tantum, såsom ännu hos oss Dalarna, Majorna, Sandarna m. fl.
- ↑ Det är på grund af denna bragd, som Helge fick tillnamnet Hundingsbane.
- ↑ Svärdens storm, Odens vrede och svärdting = kenningar för strid.
- ↑ En dansk sagokonung Frode var prisad för sin långa fredliga regering. Härigenom blef Frodefred, ett allmänt uttryck för en längre vapenhvila. Se nedan Grottesången.
- ↑ Vidrer = Oden; Vidrers hundar = Odens vargar Freke och Gere.
- ↑ Geirmimer = 'spjutmimer', 'spjutjätte' = kenning för konung Hunding. Att Helge utrotat hela Hundings ätt, motsäges af Sigurdssångerna. Se nedan, dessa.
- ↑ Konung Granmars son Hodbrodd friade till valkyrjan Sigrun, konung Hognes dotter och Helges älskade. Se nästa kväde.
- ↑ Denne af Hodbrodd dräpte Isung är för öfrigt obekant.
- ↑ Flodens glans = kenning för guldet. Giukungen Gunnar kastade Fafners förbannade skatt i Rhens böljor. Se nedan kvädet om Atle.
- ↑ Denne Hiorleif är för öfrigt obekant.
- ↑ På däcken voro tält utspända till skydd mot blåst, regn etc. Dessa måste naturligtvis före en drabbning nedtagas.
- ↑ Kolga = en af Ägers döttrar (böljorna).
- ↑ Gudmund — en af konung Granmars söner.
- ↑ Att hissa en röd sköld betydde, att man kom som fiende, en hvit åter, att man kom som vän eller önskade vapenstillestånd.
- ↑ Sinfiotle = Volsungen Sigmunds och dennes syster Signys son och således halfbror till — enligt den nordiska sagan — Helge Hundingsbane samt till Sigurd Fafnesbane.
- ↑ Sigmund och Sinfiotle hade enligt Volsungasagan en tid lefvat såsom vargar i skogen.
- ↑ Enligt Volsungasagan dräpte Sinfiotle sina halfbröder, sin moder Signys och konung Siggeirs tvenne söner.
- ↑ Denna strof troligen en yngre tillsats.
- ↑ Grane = Sigurd Fafnesbanes häst.
- ↑ Denna strof troligen en yngre tillsats.
- ↑ Gullner = enligt Volsungasagan en jätte; för öfrigt obekant.
- ↑ Stroferna 38—46 äro sannolikt ett fragment af ett annat kväde.
- ↑ Att döma af Helges svar i nästa strof, torde här en strof utfallit, hvari Sinfiotle replikerat Gudmund.
- ↑ Hästnamn.
- ↑ Mist är ett valkyrjenamn, som egentligen betyder dimma. Mists häst är då marken, öfver hvilken dimman lägrar sig.
- ↑ Ovisst hvem, som här svarar. Enligt Volsungasagan skulle det vara Gudmund.
- ↑ Med Sogn menas väl här ej det norska landskapet af samma namn.
- ↑ Böljdjur — ordagrant bränningsdjur = kenning för skepp.
- ↑ Kungstinget — i originalet regenþing — troligen = den ort, där hufvudtinget i konungariket (= fylket) hölls.
- ↑ Hästnamn.
- ↑ Sårlåga = kenning för svärd.
- ↑ Häxans häst = vargen.
- ↑ Korpens byte = liken af de fallna.
- ↑ Yngves ättling = Freys ättling. Som Volsungarne härstammade från Oden, ha vi här kanske ett minne från den tid, då Helgesagan ännu ej kombinerats med Volsungasagan.
- ↑ Skalden tyckes ha glömt, att Helge fick Hringstad redan i sin barndom. Se ofvan strof 9.