Fjölsvinns ordskifte (NFS)

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Fjölsvinns ordskifte



Svipdag og Menglad (W.G. Collingwood, 1908)

1.
Utanför gården
såg han uppåt komma
en turs till folkets fasta borg:
”Hvad är det för usling,
som för yttre gården står
och vänder sig vid vaferlågen?

2.
Hvem spanar du efter,
eller hvem är du på spår?
Hvad vill du, vänfattige, veta?
Å de våta stigar
vanka åter hädan!
Ej ägde du, värnlöse, hemul här.”

3.
Den kommande kvad:
”Hvad är det för usling,
som för yttre gården står
och bjuder ej vandrarn välkomst?
Ohöfvisk i talet
du tett dig, karl,
men drag du hädan hemåt!”

4.
Väktaren kvad:
”Flölsvinn jag heter
och har både hufvud och vett
men slösar ej mycket med maten.
In här i gården
du aldrig kommer,
gå fort dina färde, varg!”

5.
Främlingen kvad:
”Sin ögonfägnad
efterlåter ingen,
då han fått något fagert att se;
gårdarna tyckas mig glänsa
kring gullprydda salen,
här månde jag lycklig lefva.”

6.
Flölsvinn kvad:
Säg mig, af hvem
du, sven, är boren,
af hvilka förfäder ättling född?”

Främlingen kvad:
”Vindkall jag heter.
Vårkall hette min fader,
hans fader åter Fjölkall var.

7.
Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
hvem råder här
och rike äger
med grund och godsfylda salar?”

8.
Fjölsvinn kvad:
”Menglad hon heter,
af sin moder född
med sonen af Svafvertoren;
hon råder här
och rike äger
med grund och godsfyllda salar.”

9.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
hvad heter den grind,
än hvilken hos gudar ej ens
man såg en mera försåtlig.”

10.
Fjölsvinn kvad:
”Trymgöll hon heter
och henne gjorde de tre
sönerna af Solblinde:
lik en fjätter hon fängslar
hvarje farande man,
som upp henne lycker från ledet.”

11.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
hvad heter den gård,
än hvilken hos gudar ej ens
en mera farlig man funnit?”

12.
Fjölsvinn kvad:
”Gastropner han heter,
och honom jag gjort
af Leirhrimers lemmar:
så honom jag stöttat,
att han stånda skall,
så länge som mänskor lefva.”

13.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
hvad heta dessa hundar,
än hvilka mer hetsiga
jag ej förr hos folken skådat?”

14.
Fjölsvinn kvad:
”Gifr heter den ene
och Gere den andre,
om du vill det veta;
elfva väkter
de att vaka hafva.
tills de rådandes välde rifs.”

15.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
finns någon man,
som månde in komma,
medan slika bestar slumra?”

16.
Fjölsvinn kvad:
”Att växelvis sofva,
det vardt dem pålagdt,
alltsedan till varsel de vandes;
den ene sofver om natten,
den andre om dagen,
in kommer ingen, som då kommer.”

17.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
finns någon mat,
som en man kan ge dem
och så löpa in, när de äta?”

18.
Fjölsvinn kvad:
”Två hängstekar ligga
hos Vidofners härmän,
om du vill det veta:
det är den enda mat,
som en man kan ge dem
och så löpa in, när de äta.”

19.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
hvad heter det stamträd,
som sträcker sina grenar
ut öfver allt landet?”

20.
Fjölsvinn kvad:
”Mimameid det heter,
ingen man det vet,
af hvilka rötter det runnit;
för men det faller,
som få blott ana,
men fälles icke af eld eller järn.”

21.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
hvad till tvinsot varder
den härliga trädstam,
som ej fälles af eld eller järn?”

22.
Fjölsvinn kvad:
”Ut af dess frukt
skall man å eld bära
för kelsjuka kvinnors skull;
ty däraf går det ut,
som skulle inne vara,
då är trädet hos män murknande.”

23.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
hvad heter den hane,
som sitter i högan skog?
Hel och hållen af guld han glänser.”

24.
Fjölsvinn kvad:
”Vidofner han heter,
som i vädret glänsande står
på Mimameids grenar;
till en sorg hopar honom
oändlig vånda samman
Sinmaras Surt-eld.”

25.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
finns något vapen,
hvarmed Vidofner kan
bringas ned i Hels hus?”

26.
Fjölsvinn kvad:
”Lävaten det heter
och Lopt i ruelse
nedom afgrundsgrinden det gjorde;
i karet af segt järn
hos Sinmara det ligger
och fängslas af nio fasta lås.”

27.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
kommer han åter,
som efter det far
och vill den tenen taga?”

28.
Fjölsvinn kvad:
”Åter månde komma
han, som efter det far
och vill den tenen taga:
om han förer det,
som fä blott äga,
till alstrande jordens läkekvinna.”

29.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
finns något kostbart,
som kan af män ägas
och fula gygjan fägna?”

30.
Fjölsvinn kvad:
”Blänkande liefjädern
skall du bära å skaft,
den, som i Vidofners vingar sitter,
och åt Sinmara gifva,
innan hon säger sig lägligt
att vapnet till bruk dig bringa.”

31.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
hvad heter den sal,
som är hägnad rundt om
och visligt af vaferlågor?”

32.
Fjölsvinn kvad:
”Lugn han heter,
och länge han månde
vackla på spetsen af ett spjut;
om det rika huset
hafva af ålder
endast hörsagor folken hunnit.”

33.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
bland asafränder hvem gjorde
hvad utifrån
jag inom skidgården skönjer?”

34.
Fjölsvinn kvad:
”Une och Ire
Bare och Ore
Varr och Vägdrasil,
Dore och Ure
samt Delling, där var ock
den illsluge alfen Loke.”

35.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
hvad heter det berg,
där bruden man ser
allhedrad i trygghet trona?”

36.
Fjölsvinn kvad:
”Lyfjaberg det heter,
och länge det varit
sjukas och sårades tillflykt;
fast årssot hon har,
återställd varder
hvar kvinna, som hit opp klifver.”

37.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn ,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
hvad heta de mör.
som vid Menglads knän
sitta i endräkt samman?”

38.
Fjölsvinn kvad:
”Hlif heter en,
annan Hliftursa,
en tredje Tjodvarta.
Bjärt och Blid,
Blöd och Frid,
Eir och Örhoda.”

39.
Vindkall kvad:
»Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
bärga de dem,
som blot dem ägna,
om däraf tarf må tyckas?”

40.
Fjölsvinn kvad:
”De visligt bärga dem,
som blot dem ägna
på oflferplats med helig harg:
så svårt ett men
å mänskoson ej kommer,
att ej ur sitt trångmål han tages.”

41.
Vindkall kvad:
”Säg mig det, Fjölsvinn,
hvarom jag fråga må
och som jag veta vill:
finns det någon man,
som får å Menglads,
den älskligas, arm sofva?”

42.
Fjölsvinn kvad:
”Ej finns en man,
som får å Menglads,
den älskligas, arm sofva,
utom Svipdag,
ty honom den solbjärta mön
till maka är lyckosamt lofvad.”

43.
Vindkall kvad:
”Slå grindarna opp
på gafvel vid,
här månde du Svipdag se!
Det veta dock få,
om Menglad vill
och täcks till gamman mig taga.”

44.
Fjölsvinn kvad till Menglad:
”Hör, Menglad, du!
En man är kommen hit,
gå själf att gästen se!
Hundarna fägnas,
huset har sig öppnat,
mig synes, att Svipdag det är.”

45.
Menglad kvad:
”Hätska korpar
skola dig å hög galge
slita ögonen ut,
om med lögn du far,
att hit är långväga kommen
mannen till mina salar.”

46.
Hon kvad till Svipdag:
”Hvadan for du?
Hvi företog du färden?
Hur heter du bland ditt husfolk?
Af ätt och namn
skall jag järtecken veta,
om dig jag var till maka menad.”

47.
Svipdag kvad:
”Svipdag jag heter,
Solbjärt hette min fader,
dädan vroks jag å vindkalla vägar.
Öfver Urds domslat
kvide ingen man,
om än gifvet på svaga grunder.”

48.
Menglad kvad:
”Välkommen du vare!
Hvad jag velat äger jag nu,
följa skall kyss å kärkomst.
Den längtans fjärrsyn
de flesta gläder,
när en den andre huld hafver.

49.
Länge jag satt
å Lyfjaberget
dig förbidande dagligdags.
Nu uppfylldt vardt
hvad jag väntat har,
att åter du kommen är,
man, till mina salar.”

50.
Svipdag kvad:
”Bägge vi trånat,
jag har trängtat efter dig
och du att mig få möta.
Försonadt är det nu,
när vi samman dele
årens och åldrarnas mödor!”