Gripers spådom. Första kvädet om Sigurd Fafnersbane (NFS)
| Velg språk | Norrønt | Islandsk | Norsk | Dansk | Svensk | Færøysk |
|---|---|---|---|---|---|---|
| Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► |  |
 |
 |
 |
||
|
|
|
|
|||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
|
|||||
|
Öfversättning:
Nils Fredrik Sander
Första kvädet om Sigurd Fafnersbane
Griper hette Eylimes son och Hjördis’ broder; han rådde öfver land och var den vittraste af alla mänd, därtill framsynt. Sigurd red ensam och kom till Gripers sal. Han var lätt igenkänd. Utanför hallen kom han i samtal med en man, som nämndes Geiter. Med honom gaf han sig i ordskifte och sporde:
1.
”Hvem bor i dessa
borgar här?
Hur kalla männen
kungen öfver folket?”
Geiter kvad:
Griper heter
härhöfvitsmannen,
som med fasthet råder
öfver folk och grund.”
2.
Sigurd kvad:
”Är vise härskarn
hemma i landet,
mån den tappre vill gå
att tala med mig?
Okänd man
målförhet tarfvar;
jag ville genast
Griper träffa.”
3.
Geiter kvad:
”Därom lär glade kungen
Geiter spörja,
hvem den mannen är,
som vill möta Griper.”
Sigurd kvad:
”Sigurd jag heter,
är son af Sigmund,
men Hjördis är
höfdingens moder.”
4.
Då gick Geiter
att Griper säga:
”Här ute är kommen
en okänd man,
till anletsdragen
ädel att åse;
han önskar, furste,
träda få inför dig.”
5.
Steg då ur salen
stormansdrotten
och komne höfdingen
hälsade vänligt:
”Här, Sigurd, du finne dig väl, -
voro du förr kommen!
Gå, Geiter, och tag du
Grane själf emot!”
6.
Vardt mycket mäldt
och mycket förhandladt,
när dessa rådvisa
reckar möttes.
Sigurd kvad:
”Säg för mig, om du kan,
min moders broder,
hur Sigurds lefnadsmål
skall läggas ut?”
7.
Griper kvad:
”Du skall en man varda,
mäktigast under solen,
till börden den högste
af hjältar alla,
frikostig på guld
men till flykt senfärdig,
till åsyn ädel
och i orden vis.”
8.
Sigurd kvad:
”Säg du, kloke konung,
klarare än jag spörjer,
skickligt åt Sigurd,
om du det skönja mäktar:
hvad främst bör göras
att framgång vinna,
när ur gården din
jag är gången ut?”
9.
Griper kvad:
”Först skall du, furste,
din fader hämnas
och skingra allan
Eylimes sorg;
du skall den hårde
Hundings söner
snarligen fälla
och seger få.”
10.
Sigurd kvad:
”Säg, ädle konung
och ättman, mig
än mera visligt,
när vänligt vi mäla:
förutser du Sigurds
snara bragder,
dem som högst fara
under himlens rymd?”
11.
Griper kvad:
”Ensam skall du dräpa
ormen, den glänsande,
som glupsk ligger
å Gnitaheden;
du skall båda
till bane varda.
Regin och Fafner;
rätt säger Griper.”
12.
Sigurd kvad:
”Ymnig varder rikedom,
om jag aflar den så
i kamp med stormän,
som klokt du säger;
sök att eftersinna
och säg mig långt fram:
hur skönjes sedan
min skepnad varda?”
13.
Griper kvad:
”Finna skall du
Fafners håla,
fånga upp
den fagra skatten
och lasta guldet
å Granes bogar,
sen rider du till Gjuke,
vidt rosade hjälte!”
14.
Sigurd kvad:
”Framvise härskare,
höfdingen skall du
i vänligt samspråk
säga än mera:
jag är Gjukes gäst
och jag gångar dädan —
hur skönjes sedan
min skepnad varda ?”
15.
Griper kvad:
”Sofver å fjället
furstedottern
högbjärt i sin brynja
efter Helges död;
hugga skall du
med hvassa svärdet,
med Fafners bane
brynjan rista.”
16.
Sigurd kvad:
”Bruten är brynjan,
bruden börjar tala,
det ädla vif,
som vaknat ur sömnen;
hvad skall då den blida
som bäst åt Sigurd säga,
det som fursten
till framgång må lända?”
17.
Griper kvad:
”Dig, du rådande,
skall hon runor lära,
alla dem, som folken
äga ville,
och att å mänskotunga
mäla etthvart:
kraftmedel till hälsa.
Lef, konung, säll!”
18.
Sigurd kvad:
”Nu är detta lyktadt,
lärdomen vunnen
och jag är rustad
att rida dädan:
sök att eftersinna
och säg mig längre,
hur skönjes sedan
min skepnad varda?”
19.
Griper kvad:
”Du skall hinna
till Heimers bygder
och med glädje vara
gäst hos folkfursten;
ändadt är, Sigurd,
allt hvad jag såg förut,
ej skall du fråga Griper
längre framåt än så.”
20.
Sigurd kvad:
”Nu bringa mig ängslan
de ord du mälte,
i ty att du, o furste,
än längre framåt ser;
du anar för Sigurd
någon ångest svår
men vill det, Griper,
ej gärna säga.”
21.
Griper kvad:
”Öppen låg för mig
din ungdoms ålder
allra som ljusast
för eftertanken;
med rätt är jag icke
rådvis kallad.
ej heller framsynt;
faren är min visdom.”
22.
Sigurd kvad:
”Ej vet jag en man
ofvan mullen här,
som mer af framtid ser
än du det mäktar, Griper;
intet du dölje,
om än afskyvärdt
och men göres
å mina önskemål.”
23.
Griper kvad:
”Ej är din lefnadstid
lagd till vanheder,
håll det, du ädle
ödling, i hugen!
För ty skall man minnas,
så länge mänskor lefva,
du kampens furste,
ditt frejdade namn.”
24.
Sigurd kvad:
”Värst mig tyckes
varda för Sigurd
att skiljas från fursten
i farlig ovisshet;
min lefnads stråt
— allt är ju lagdt förut —
visa dock mig, om du vill det,
min moders broder!”
25.
Griper kvad:
”Så skall jag Sigurd
säga allt,
när hjälten nu
mig nödgar därtill;
det bör du också veta,
att ej jag far med lögn:
en dag är äfven dig
till döds bestämd.”
26.
Sigurd kvad:
”Ej vill jag vrede
väcka hos mäktige kungen.
fast hellre goda råd
af Griper begära;
nu önskar jag veta,
om än till obehag,
hvad uppenbart du ser
Sigurd förestå.”
27.
Griper kvad:
”Hos Heimer finns en ungmö
till åsyn fager,
Brynhild henne
bragdmän nämna,
dottern af Budle;
men dråplige kungen,
Heimer, fostrar
hugstolta mön.”
28.
Sigurd kvad:
”Hvad kommer detta vid mig.
att mön må vara
fager till åsyn,
fostrad af Heimer?
Det skall du, Griper,
granneligen säga,
för ty att du allas
öden ser förut.”
29.
Griper kvad:
”Hon månde din glädje
som mest öda,
Helmers fagra
fosterdotter;
ej sömn du sofver,
i saker ej dömer
eller män aktar,
när du mön ej ser.”
30.
Sigurd kvad:
”Hvad tror du dock Sigurd
till tröst lända?
Säg det, Griper,
om du ser det!
Skall mön med brudskatt
åt mig jag vinna,
henne, den fagra
furstedottern?”
31.
Griper kvad:
”I skolen alla
eder svärja,
fast och till fullo,
men få dock hålla;
varit har du hos Gjuke
som gäst en enda natt,
sen glömmer du Heimers
hugvisa fostra.”
32.
Sigurd kvad:
”Hvadhelst det vare, Griper,
förtälj det helt för mig!
Varsnar du hos hjälten
vankelmod i sinnet,
då jag skall bryta aftal
med ungmön blid.
som jag älska tycktes
af all min hug?”
33.
Griper kvad:
”Du skall det, ädle sikling.
genom annans svek:
det vålla Grimhilds
grymma råd;
dig skall hon locka
med ljushårig mö,
sin egen dotter,
och dåra kämpen med list.”
34.
Sigurd kvad:
”Varder jag så med Gunnar
i svågerlag fäst
och gångar
att Gudrun äga.
fullgodt förmäld
vore fursten då,
om ej olycksorg
mig ånger bragte.”
35.
Griper kvad:
”Dig skall Grimhild
dåra svikligt,
bedja dig att väcka
Brynhilds kärlek
Gunnar till godo,
göta drotten;
att fara du brådt lofvar
furstemodern.”
36.
Sigurd kvad:
”Skam är för handen,
det skådar jag nog,
och Sigurds öde
i allo försämras,
om jag bedja skall
den bålda mön
en annan till handa,
henne, som jag älskar.”
37.
Griper kvad:
”I skolen alla
eder svärja,
Gunnar, Högne,
och, höfding, du den tredje;
skepnad skolen I växla,
när å väg I ären,
Gunnar och du;
Griper ej ljuger.”
38.
Sigurd kvad:
”Hvartill gagnar väl slikt?
Ilvarför skola vi skepnad
och later växla,
när å väg vi äro?
Där månde följa
falskhet i annat,
fördärflig i allo;
yppa, Griper, än mer!”
39.
Griper kvad:
”Gunnars skepnad har du,
hans skick och språk,
men i talet din egen
tankestyrka;
du skall fästa dig
Heimers fostra,
den ädelsinnade:
ingen det ser, hvarför.”
40.
Sigurd kvad:
”Sämst mig tyckes,
att Sigurd bland män
varder en usling kallad,
när han vållat slikt;
icke jag ville
med vanheder skada
kungliga bruden,
den båldaste jag känner.”
41.
Griper kvad:
”Hvila skall du,
härens främste
höfding, hos mön,
som om din moder hon vore;
för ty skall man minnas,
så länge mänskor lefva,
du kampens furste,
ditt frejdade namn.”
42.
Sigurd kvad:
”Skall Gunnar äga
den goda kvinnan,
hjälten bland män,
— för mig det yppa, Griper! —
ändock att mannens
ädelmodiga brud hos mig
tre nätter sofvit?
Slikt man aldrig sport.”
43.
Griper kvad:
”Samman skall bägges
bröllop drickas,
Sigurds och Gunnars
i Gjukes salar;
hamnar I växlen då,
när hem I kommit,
ren dessförinnan hafver
sin hug enhvar.”
44.
Sigurd kvad:
”Skall efteråt varda
till välgång för männen
det svågerlaget?
Svara mig, Griper!
Vardt Gunnar råd
till glädje gifvet
för kommande dagar
eller kanske mig själf?”
45.
Griper kvad:
”Minns du dina eder,
må du ändock tiga
och älska det goda
giftet med Gudrun;
men Brynhild din lagliga
brud sig tycker,
slugt hon söker
med svek sig hämna.”
46.
Sigurd kvad:
”Hvad månde till bot
den bruden taga
för sveket, som vi
det vif tillfogat?
Den sluga har af mig
svurna eder.
ingen enda hållen,
men af älskog ringa nog.”
47.
Griper kvad:
Ӂt Gunnar skall hon
granneligen säga,
att ingalunda
din ed du hållit,
medan Gjukes arfving,
ärade kungen,
öppenhjärtigt
på hjälten trodde.”
48.
Sigurd kvad:
”Hvadhelst det vare, Griper,
förtälj det helt för mig:
är detta sant,
som de säga så,
eller ljuger å mig
lofsäll kvinna
och å sig själf?
Säg mig, Griper, det!”
49.
Griper kvad:
”För sin vredes skull
ocb i våndan af sin smärta
skall rika bruden med dig
ej rätt i allo skipa;
fast du, den ädlare,
aldrig ger ondt igen,
dock konungens vif
I kränkt med svek.”
50.
Sigurd kvad:
”Mån vise Gunnar,
Guttorm och Högne
gånga till handa sedan
efter hennes eggelser?
Skola Gjukes söner
svärdsegg bloda
å mig, sin släkting?
Säg mig, Griper, det!”
51.
Griper kvad:
”Gudrun skall det
grymt till hjärtat gå,
att hennes bröder
till din bane råda;
af intet i lifvet
det ädla vif
skall glädjas sedan,
slikt vållar Grimhild.”
52.
Sigurd kvad:
”Hell, må vi skiljas!
Sin skepnad undgår ingen.
Väl har, Griper, nu
du gjort, hvad jag bad dig om.
Gärna du velat
ljusare teckna
mitt lefnadsmål.
om du mäktat det.”
53.
Griper kvad:
”Den hugnad skall du hafva,
härens främste ledare,
att å kämpens lefnadsålder
är lagd den lotten:
ej skall gäfvare man
öfver mullen komma
under solens fäste,
än, Sigurd, du tycks vara!”
