Kvädet om Trym eller Hammarhämtningen (NFS)

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif Faeroysk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Edda

Öfversättning:
Nils Fredrik Sander

Kvädet om Trym eller Hammarhämtningen



Tryms bryllupsfest (W.G. Collingwood, 1908)

1. Vred var Vingtor,
när han vaknade
och hammarn sin
med ens saknade;
han ruskade skägget
och ref sig i håret,
Jords son tog till
att trefva omkring sig.

2.
Och de orden
allra först han kvad:
”Höre du, Loke,
hvad jag har att säga
och hvad ingen vet,
hvarken på Jorden
eller ofvan i himlen:
från asen är hammaren stulen!”

3.
De gingo till den fagra
Freyas gårdar,
och de orden
allra först han kvad:
”Vill du mig, Freya
din fjäderhamn låna,
om jag så min hammar
hitta månde?”

4.
Freya kvad:
”Den månde jag gifva dig,
om än af guld han vore,
och öfverlämna den,
om ock han vore af silfver.”

5.
Flög då Loke,
fjæderhamnen hven,
tills ut han kom
ur asars gårdar
och in han kom
i jättevärlden.

6.
Trym satt å en hög,
tursadrotten,
åt hundarna gyllne
halsband han snodde
och å hästarna sina
hyfsade manen.

7.
Trym kvad:
”Hur är det hos asar?
Hur är det hos alfer?
llvi är du ensam kommen
till jättevärlden?”

Loke kvad:
”Illa är det hos asar,
illa är det hos alfer!
Har du Lorrides
hammar gömd?»

8.
Trym kvad:
”Jag har Lorrides
hammar gömd
åtta raster
under jorden;
honom ingen man
lär hämta åter
utan att föra mig
Freya till hustru.”

9.
Flög då Loke,
fjäderhamnen hven,
tills ut han kom
ur jättevärlden
och in han kom
i asars gårdar;
där mötte honom Tor
midt på gården,
och de orden
allra först han kvad:

10.
”Vann du ärendet
så visst som mödan?
Säg du i luften
de långväga budskap!
Ofta en sittande
sagorna frångå,
och den liggande
griper till lögner.”

11.
Loke kvad:
”Ändad är mödan
som ock ärendet:
Trym har din hammar,
tursadrotten ;
honom ingen man
lär hämta åter
utan att jätten föra
Freya till hustru.”

12.
De gingo att den fagra
Freya söka,
och de orden
allra först han kvad:
”Bind dig, Freya,
i brudelin,
vi två skola åka
till jätte världen.”

13.
Vred vardt då Freya
och fnyste af harm;
att asarnes salar
alla bäfvade
och sönder brast det stora
brisingasmycket:
”Mig du skulle veta
mest manlysten vara,
om jag åkte med dig
till jättevärlden.”

14.
Samman voro alla
asar till tings
och asynjorna
alla till samtal;
därom höllo råd
de högmäktiga gudar,
hur Lorrides hammar
de hade att söka.

15
Då kvad Heimdall,
hvitaste asen
— visligt framsynt
som eljest vanerna — :
”Bindom vi Tor då
i brudelin,
bäre han det stora
brisingasmycket!

16.
Låtom ned från honom
nycklar skramla
och kvinnokläder
om hans knän falla,
men å bröstet
breda stenar rundas
ocb kostligen
hårprydnaden krusas till!”

17.
Det kvad då Tor,
den trotsige guden:
”Mig månde asarne
omanlig kalla,
om jag mig bindas läte
i brudelin.”

18.
Det kvad då Loke,
Löfös son:
”Tig du, Tor,
med tockna ord!
Snart månde jättar
i Asgård sätta bo,
om du ej din hammar
hämtar dig åter.”

19.
Då bundo de Tor
i brudelin
ocb brådt med ett stort
brisingasmycke,
läto ned från honom
nycklar skramla
ocb kvinnokläder
kring hans knän falla,
men å bröstet rundas
breda stenar
och kostligen
hårprydnaden krusas till.

20.
Då kvad Loke,
Löfös son:
”Tör ock jag med dig
som tjänstemö få följa,
vi två skola åka
till jättevärlden.”

21.
Hem vordo bägge
bockarna drifna,
brådt i skacklorna
skulle de raskt ränna;
berg remnade,
jorden brann i lågor,
Odens son åkte
till jättevärlden.

22.
Det kvad då Trym,
tursadrotten:
”Stånden upp, jättar,
att strö bänkarna,
ocb fören mig nu
Freya till hustru,
Njords dotter
från Noatun!

23.
Gånga bär i gården
guldhornado kor
och helsvarta oxar
jätten till gamman;
mängd af skatter har jag,
mängd af smycken har jag,
endast Freya
tycker jag fattas mig.”

24.
Fram emot kvällen
kommo där gäster,
och för jättarne
öl vardt framsatt;
men ensam en oxe,
åtta laxar
och alla läckerbitar,
kvinnorna ämnade,
åt Sifs man opp och drack
tre ämbar mjöd.

25.
Det kvad då Trym,
tursadrotton:
”Hvar såg du brudar
bita hvassare?
Ej såg jag brudar
bita bredare
eller mera mjöd
en mö dricka.”

26.
Satt framför dem
fintliga tärnan
och ord fann på
vid jättens tal:
”Freya åt intet
under åtta dygn,
så trånsjuk var hon
till jättevärlden.”

27.
Lutad under slöjan,
lysten att kyssa,
for han baklänges
bort genom salen:
”Hvi äro så barska
Freyas blickar?
Tycks mig, alt eld
i ögonen brinner.”

28.
Satt framför dem
fintliga tärnan
och ord fann på
vid jättens tal:
”Ej sof Freya
under åtta nätter,
så trånsjuk var hon
till jättevärlden?”

29.
In kom den arma
jättesystern,
hon som om brudskänk
bedja djärfdes:
”Lämna de röda
ringar från händerna,
om du så vill
vinna min kärlek,
all min kärlek
och ynnest därjämte!”

30.
Det kvad då Trym,
tursadrotten:
”Bären hammarn in
att bruden viga,
läggen Mjölner
i möns knä,
vigen oss saman
med Vörs hand!”

31.
Log då hjärtat
i Lorrides barm,
när hårdhugad
hammarn han kände.
Först drap han Trym,
tursadrotten,
och slog hela
hans släkt förlamad.

32.
Han drap den åldriga
jättesystern,
som om brudskänk
bedja djärfdes;
klapp fick hon hårda,
ej klingande mynt,
och slag af hammarn
i stället för smycken. —

Så kom hammarn åter
till Odens son.