Kvädet om Trym (KL)

Fra heimskringla.no
Hopp til navigering Hopp til søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk Latin
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif Faeroysk.gif Latin Cross.svg
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904


Gudasånger
Kvädet om Trym
(Þrymskviða)


1.

Tryms bryllupsfest (W.G. Collingwood, 1908)
Vred vardt Vingtor,[1]
som han vaknade,
ty sin hammare
strax han saknade.
Skägget han drog i,
håret han slet i,
trefvade Jordens
son omkring sig.[2]


2.
Och det ordet
först han fällde:
'Hör nu, Loke,
hvad jag säger,
hvad i himlen
och på jorden
ingen vet: man
hammarn stulit.'


3.
Strax till Freyias
gård de gingo,
och det ordet
Tor först fällde:
'Du må nu din
fjäderhamn mig
låna, så jag
hammarn hittar.'


4. Freyia kvad:
. . . . . . . . . .
. . . . . . . . . .
. . . . . . . . . .
. . . . . . . . . .
jag den skulle
gifva dig, om den
vore af silfver,
vore af guld.


5.
Flög då Loke
— vingarna hveno —,
tills han kom till
jättevärlden.
Trym satt å högen,[3]
tursadrotten,
åt sina hundar
guldband snodde.


6. Trym kvad:
'Hvad är med asar,
hvad är med alfvar?
Hvi har du kommit
till jättevärlden?’
Loke kvad:
'Illa med asar,
illa med alfvar.
Har du Hlorrides[4]
hammare tagit?'


7. Trym kvad?:
'Jag har Hlorrides
hammare tagit,
åtta, mil den
gömt i jorden.
Ingen kan den
åter upp hämta,
för han ej till mig
Freyia som brud.'


8.
Flög då Loke
— vingarna hveno —,
tills han kom till
asars gårdar.
Honom Tor på
tunet mötte,
och det ordet
först han fällde:


9. Tor kvad?:
'Har du lönen
för din möda?
Säg ren i luften,
hvad du fått veta. 
Den, som sitter,
föga kan säga;
den, som ligger,
gärna vill ljuga.'


10. Loke kvad?:
'Jag fått lönen
för min möda.
Trym har hammarn,
tursadrotten.
Ingen den kan
åter upp hämta,
om icke Trym får
Freyia till brud.'


11.
Strax till fagra
Freyia de gingo,
och det ordet
Tor först fällde:
'Nu i bruddräkt
må du dig kläda.
Vi skola åka
till jättevärlden.'


12.
Vred vardt Freyia,
fnyste så hårdt, att
Brisingasmycket[5]
brast i bitar:
'Mest karlgalen
bland alla kvinnor
vore jag väl, om
med dig jag åkte.'


– – –


13.
Snart voro alla
asar på tinget,
och asynjorna
alla i samtal.
Mäktige gudar
rådslag höllo,
huru de hammarn
skulle få åter.


14.
Sade då Heimdall,
solljuse guden[6]
— sia han kunde
likasom vaner —:
'Må vi då kläda
Tor i bruddräkt,
Brisingasmycket
han må bära.'


15.
'Låt på honom
nycklar skramla,
ned kring knäna
kjolar falla,
bind på bröstet
breda stenar
och med brudlin
hölj hans hufvud.'


16.
Sade Tor då,
starke guden,
. . . . . . . . . .
. . . . . . . . . .
'Fritt månde asar
käring mig kalla,
läte jag mig i
bruddräkt kläda.'


17.
Sade då Loke,
sonen af Laufey:[7]
'Tig du, Tor, nu
med det talet!
Snart skola jättar
bo här i Asgård,
hämtar du ej din
hammare åter.’


18
. . . . . . . . . .
. . . . . . . . . .
. . . . . . . . . .
. . . . . . . . . .
Sen i bruddräkt
Tor de klädde,
hängde på honom
Brisingasmycket.


19.
Läto på honom
nycklar skramla,
ned kring knäna
kjolar falla,
bundo på bröstet
breda stenar
och med brudlin
höljde hans hufvud.


20.
Sade då Loke,
sonen af Laufey,
. . . . . . . . . .
. . . . . . . . . .
'Som din tärna
vill jag dig följa,
två må vi åka
till jättevärlden.'


– – –


21.
Snart hem drifna
bockarna voro,
spändes för skaklorna,
hurtigt de sprungo.
Rämnade bergen,
flammade jorden,
Asator åkte
till jättevärlden.


22.
Sade Trym då,
tursadrotten:
'Stånden upp, jättar,
bänkarna pryden!
Nu man för mig
Freyia till maka,
vanagudens[8]
fagra dotter.'


23.
'Gånge på gården
kor med förgyllda
horn, helsvarta
oxar till gamman!
Massor jag har af
skatter och smycken,
endast Freyia
har mig fattats.'


24.
Tidigt kvällen
kom, och ölet
vardt framburet.
Åt Tor ensam
en hel oxe,
åtta laxar,
därpå hela
efterrätten,
drack till detta
tre tunnor mjöd.


25.
Sade Trym då,
tursadrotten:
'Har någon brud väl
glupskare ätit?
Jag ingen brud sett
bredare bita,
aldrig så mycket
mjöd heller dricka.'


26.
Satt framför dem
kloka tärnan[9]
färdig strax att
jätten svara:
'Freyia på åtta
nätter ej ätit,
så har hon längtat
till jättevärlden.'


27.
Trym då på linet
lyfte att kyssa,
men for tillbaka
längs hela salen:
'Hvi äro Freyias
blickar så hvassa?
Eld tyckes brinna
i hennes ögon.'


28.
Satt framför dem
kloka tärnan
färdig strax att
jätten svara:
'Freyia på åtta
nätter ej sofvit,
så har hon längtat
till jättevärlden.'


29.
In kom jättens
åldriga syster
bruden att bedja
om brudgåfva:
'Drag af handen r
ingarna röda,
om du vill min
ynnest vinna.'


30.
Sade Trym då,
tursadrotten:
'Bären in hammarn
bruden att viga![10]
Läggen i hennes
sköte Miolner,
vigen oss med
Vars hand samman!'[11]


31.
Hlorride gladt
i hågen log, när
han hårdhjärtad
hammarn kände.
Trym han först drap,
tursadrotten,
jättens hela
ätt sen lamslog.


32.
Drap han jättens
åldriga syster,
som nyss bedit
om brudgåfva.
Slag hon fick i
stället för skänker
och för röda
ringar hugg.


– – –


33.
Så kom hammarn
åter till Tor.




Noter:

  1. Binamn på Tor.
  2. Tor var son af Oden och Jorden.
  3. Trym = en isjätte.
  4. Hlorride — binamn på Tor.
  5. Brisingasmycket = ett praktfullt halsband, som konstförfarna dvärgar förfärdigat.
  6. Att Heimdall kallas den solljuse — ordagrant den hvitaste – guden, tyder väl på, att Heimdall kanske ursprungligen varit en ljusgud och sannolikt dagbräckningens gud, hvarför han af alla väsenden var först vaken och till följd däraf särskildt lämplig att vara himmelns väktare.
  7. Laufey = Lokes moder.
  8. Freyia var dotter till vanen Niord. Kallas därför äfven Vanadis = 'vanernas disa'.
  9. D. v. s. Loke.
  10. Att äktenskap blefvo helgade med Tors hammartecken är väl eljest icke berättadt, men mycket troligt, enär första bägaren vid offerfester brukade signas med hammartecknet och då små hammare brukade bäras som amuletter.
  11. Var = löftets gudinna.