Valans spådom (KL)

Fra heimskringla.no
Hopp til: navigasjon, søk
Velg språk Norrønt Islandsk Norsk Dansk Svensk Færøysk
Denne teksten finnes i flere utgaver på følgende språk ► Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif Faeroysk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Original.gif Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Norsk.gif Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif Svensk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif
Dansk.gif


Vølva av Anker Eli Petersen.
Valda sånger ur den poetiska Eddan
Karl Ljungstedt
1904


Gudasånger[1]
Valans Spådom
(Volospá)


1. Hören mig alla,
heliga släkten,
större som smärre
söner af Heimdall![2]
Valfader önskar,[3]
att jag förtäljer
forntida sägner,
de första jag minnes.


2. Jättar jag minns i
urtiden borna,
som mig fordom
framfödt hafva,
världar jag minnes
nio tillhopa,
djupt rotfästadt,
frejdadt världsträd.[4]


3. Ymer i tidens[5]
morgon lefde.
Fanns ej strand, ej
svala vågor,
ingen jord och
ingen himmel,
gapande svalg blott,
intet grönt;


4. Förrn Burs söner[6]
landen höjde
och det härliga
Midgård byggde.[7]
Solens sken på
kala marken
bragte gräset
till att gro.


5. Kom från söder.
efter månen
solen utmed
himlaranden.
Solen ej kunde
hvila finna,
månen ej kunde
längre lysa.[8]


6. Kommo då alla
mäktiga makter
samman att hålla
heligt rådslag:
namn de gåfvo
ny och nedan.
natt och morgon,
ljusan dag,
skymning och afton,
tiden att tälja.


7. Asarne möttes
på Idavallen,[9]
timrade höga
hus och tempel,
smedjor byggde,
smycken smidde,
månget nyttigt
verktyg gjorde.


8. Glada de på
gården lekte;
ingen brist på
guld de ledo,
tills att trenne
tursamöar [10]
kommo dit från
jättevärlden.
— — — — —
— — — — — [11]


_______


— — — — —
— — — — — [12]


9. Tills att trenne
ur den skaran,
mäktiga, milda
asar kommo,
funno på marken
Ask och Embla[13]
utan krafter,
utan lifsmål;


10. Voro utan
själ och ande,
utan blod och
lifsvarm kroppsfärg.
Ande gaf Oden,
själ gaf Höner,[14]
Lodor blod och[15]
lifsvarm kroppsfärg.


11. Vet, hvar höga
asken ståndar,
öfversköljd med
hvita vattnet;
från den faller
dagg i dalar;
står vid Urds brunn
evigt grön.


12. Därfrån komma
visa tärnor,[16]
tre ur lunden
under trädet.
Urd heter en, den
andra Verdande
— namnen så ristats —
Skuld är den tredje.
De bestämma
ödets lotter,
lifvets gång för
mänskors barn.


- o O o -


13. Minns det första
dråpet i världen,
när med spjut man
Gullveig dräpte,[17]
i den Höges[18]
sal tre gånger
brände den tre
gånger födda.


14. Heid hon nämndes,
hvart hon kom, den
visa mön, som
vargar tämjde.
Trolla hon kunde,
trollade gärna,
stads var hon onda
kvinnors älskling.


15. Kommo då alla
mäktiga makter
samman att hålla
heligt rådslag:
skulle asarne
skatten gälda,
eller alla
gudarne sonas?


16. Oden första
spjutet då kastar.
Det var första
dråpet i världen.
Asaborgens
murar bräcktes,
stridbare vaner
sprängde kring fälten.[19]
. . . . [20]


17. Kommo då alla
mäktiga makter
samman att hålla
heligt rådslag:
hvem hade luften
blandat med lömskhet
samt åt jätten
Ods brud gifvit?


18. Tor full af vrede
jätten då dräpte
— sitter ej lugn,
när slikt han spörjer —.
Eder och svurna
löften då brötos,
alla nyss heligt
gjorda af tal.[21]


- o O o -


19. Jag vet Heimdalls
horn förborgadt
ligga under
höga trädet.[22]
Därpå från Odens
pant i strida
strömmar det forsar.[23]
Veten I än eller hvad?


20. Ensam satt jag,
när skräckguden[24]
kom och skarpt mig
såg i ögat.
»Hvarför mig spörja,
hvarför mig fresta?
Väl jag vet, hvar
ögat du dolt.»


21. Vet, att Odens
öga förborgadt
ligger i Mimers
frejdade brunn.
Dricker Mimer
hvarje morgon
mjöd af panten.
Veten I än eller hvad?


22. Härfader gaf mig[25]
smycken och erhöll
visdomsrunor,
trolldomsstafvar
. . . .
. . . .
Vida och vida jag
såg öfver världen.


23. Såg valkyrjor,
fjärran komna,
redo att vittja
hjältars leder,[26]
Skuld med skölden,
Skogol den andra,
Gunn, Hild, Gondol
och Geirskogol.
Nu äro nämnda
Herians tärnor,
redo att rida
ned till jorden.


- o O o -


24. Såg jag Balders,
milde gudens,
Odensonens
dolda öde:
öfver marken
smal sig höjde
mycket fager
misteltenen.


25. Detta späda
skott dock vardt ett
farligt vapen
i Hods händer. —[27]
Frigg begråter
i Fensalar[28]
Valhalls ofärd.
Veten I än eller hvad?


. . . . [29]


26. Såg jag ligga
bunden i klyftan
lögnens afbild,
lömske Loke.
Där sitter Sigyn[30]
djupt förkrossad
öfver sin make.
Veten I än eller livad?


27. Faller genom
etterdalar
full med dolkar
strömmen Slid
. . . .
. . . .
. . . .
. . . .


28. Står i norr
på Nidavallen[31]
rika dvärgars
gyllne sal,
men en annan
på Okolner,[32]
jätten Brimers[33]
dryckeshall.


29. Ser en sal på
Nastrand stånda,[34]
långt från solen,
vänd åt norr.
Etter droppar
genom ljuren,[35]
på dess väggar
ormar kräla.


30. Där i tunga
strömmar vada
män, som mördat,
mened svurit;
där de döda
sugas af Nidhogg,[36]
slitas af ulfven.[37]
Veten I än eller hvad?


31. Öster, fjärran
i järnskogen[38]
födde den gamla
Fenrers barn.[39]
En ibland dem
en gång kommer
att i trollshamn
sluka solen.


32. Han på döda
mänskor frossar,
blodbefläckar
gudars hem.
Sen hvar sommar
svartnar solen,
rasa stormar.
Veten I än eller hvad?


33. Satt på högen
och slog harpan
glade Eggder,[40]
jättars vakt.
Gol i trädet
öfver honom
högröd hane,
Fialar kallad.[41]


34. Gol för åsar
Gullenkambe, [42]
som i Valhall
hjältar väcker,
men en annan
roströd hane
gol i jorden,
i Hels salar.


35. Garm skäller högt i
Gnipahålan.[43]
Bojorna brista,
lös varder ulfven.[44]
Mycket jag vet, och
långt ser jag fram mot
gudarnes skymning,
makternas kamp.


36. Bröder hvarandra
skola dräpa,
fränder fläcka
heligt blodsband.
Hård är tiden,
otukt frodas,
spjutstid, svärdtid,
sköldar klyfvas,
stormtid, vargtid,
slutet nalkas,
ingen vill en
annan skona.[45]


37. Leka Mims söner,[46]
ragnarök bådas
högt af det gälla
Giallarhornet;
högt blåser Heimdall,
hornet han höjer,
Oden talar
vid Mims hufvud.[47]


38. Rotfasta asken
Yggdrasel skälfver,
världsträdet knakar,
lös varder jätten,[48]
rädas på dödens
väg alla döda,
förrn Surts frände
börjar sin bana.[49]


39. Hvad är med åsar?
Hvad är med alfvar?[50]
Hemskt det dånar
i jättevärlden;
asarne samlas,
dvärgarne framför
stendörren stöna.
Veten I än eller hvad?


40. Garm skäller högt i
Gnipahålan.
Bojorna brista,
lös varder ulfven.
Mycket jag vet, och
långt ser jag fram mot
gudarnes skymning,
makternas kamp.


- o O o -


41. Hrym kommer östan,[51]
skölden på armen,
ormen sig vrider[52]
i jättevrede,
piskande vågen,
örnen skriar,[53]
slitande liken,
Naglfar lossnar. [54]


42. Komma från nordan
dödsrikets gäster
hän öfver hafvet,
Loke vid styret;
komma med ulfven[55]
jättarnes söner,
främst bland dem alla
Byleipts broder.[56]


43. Surt kommer sunnan
kringhvärfd af flammor.
Gudarnes sol
mister sitt sken.
Berggrunden bäfvar,
gygjorna hasta,[57]
dödsstigen trampas,
himmelen rämnar.


44. Frigg då af sorgen
drabbas ånyo,
när emot ulfven
Oden strider
och emot Surt går
Beles bane.[58]
Då skall hennes älskling falla.[59]


45. Garm skäller högt i
Gnipahålan.
Bojorna brista,
lös varder ulfven.
Mycket jag vet, och
långt serjag fram mot
gudarnes skymning,
makternas kamp.


46. Kommer då Odens
son, den väldige
Vidar, och går att
kämpa med ulfven;
stöter sitt svärd i
jätteynglets
bröst till hjärtat,
hämnas så fadern.


47. Kommer då Hlodyns
son, den frejdade.[60]
Gapar till himlen
jordens gördel[61]
. . . .
. . . .
Odens son går
fram mot ormen.[62]


48. Vred denne dräper
världsbeskyddarn;[63]
alla dödliga
rädda flykta.
Nio steg blott
Tor kan vackla
bort från illdåds-
lystne ormen.


49. Solen svartnar,
jorden sjunker,
falla från fästet
strålande stjärnor,
röde hanen[64]
häftigt rasar,
lågan slickar
själfva himlen.


50. Garm skäller högt i
Gnipahålan.
Bojorna brista,
lös varder ulfven.
Mycket jag vet, och
långt ser jag fram mot
gudarnes skymning,
makternas kamp.


- o O o -


51. Ser för andra
gången stiga
jord ur hafvet,
evigt grön.
Forsar falla,
örnar flyga,
som från fjällen
fånga fisk.


52. Asarne mötas
på Idavallen,
språka samman
om jordomspännarn,[65]
minnas världens
stora saga,
högste gudens
gamla runor.


53. Skola där de
underbara
gyllne taflor[66]
åter hittas,
som de i tidens
morgon ägde
. . . .
. . . .


54. Skola osådda
åkrar växa,
allt det onda
varda bättradt,
Balder komma,
bo med Hod i
gudars salar.
Veten I än eller hvad?


55. Då tar Höner
spådomsstafven[67]
. . . .
. . . .
bo i vida
Vindheim Tvegges[68]
brodersöner.
Veten I än eller hvad?


56. Ser en gyllne
sal på Gimle,[69]
mera skön än
solen själf;
där skola dygdiga
skaror bo
och i evighet
glädje njuta.


57. Kommer då ofvan
till världsdomen
han, den starke,
som styr allt;
domar fäller,
tvister sliter,
stadgar hvad evigt
skall bestå.


58. Kommer där nedan
glänsande draken,
gräslige Nidhogg
från Nidafjällen;[70]
fjärran med liktyngda
vingar han sväfvar
hän öfver jorden.
Nu han försvinner.




Noter:

  1. Vala — en ombildning af det isl. volva — = en sierska af jätte släkt, som med sin profetiska blick kunde skåda in i framtiden, ungefär motsvarande hvad som i antiken menades med sibylla.
  2. I dikten Rigsþula säges människosläktet härstamma från guden Heimdall.
  3. Valfader = Oden, till hvilken de på valplatsen svärdfallna kamparne kommo.
  4. Världsträdet = asken Yggdrasel.
  5. Ymer = urtidsjätten, af hvilken gudarne skapade världen.
  6. Burs söner = de tre gudarne Oden, Vile och Ve.
  7. Midgård = människornas värld midt på jorden.
  8. Denna dunkla strof torde skildra en midsommarnatt ofvan polcirkeln.
  9. Idavallen = 'fältet för rastlös verksamhet' (id), hvarest asarne uppehölle sig under 'guldåldern', då lifsglädjen och arbetsglädjen ännu voro ett och hvarest de ragnarök öfverlefvande gudarne åter skola bo.
  10. Härmed menas nornorna.
  11. Här är inskjuten en namnlista på dvärgar, som här förbigås.
  12. Här torde en eller kanske flera strofer vara bortfallna.
  13. Ask och Embla — de första människorna.
  14. Höner = en mera sällan, vanligen i sällskap med Oden och Loke uppträdande gud.
  15. Lodor — ett af Lokes många binamn.
  16. De tre nornorna: Urd = det förflutnas, Verdande = det närvarandes och Skuld = det tillkommandes norna.
  17. Gullveig = 'gulddrycken', väl närmast en personifikation af det fördärfbringande guldet, men här måhända att fatta såsom en af de mot asarne fientliga vanerna (väl ursprungligen luft- och hafsgudomligheter).
  18. Den Höge = Oden.
  19. I dessa strofer åsyftas det äfven annorstädes antydda kriget mellan åsar och vaner, till hvilket enligt denna dikt dråpet på Gullveig tycks ha varit närmaste anledningen. Asarne öfverlägga om huruvida de skola betala tribut till de segrande vanerna eller ingå förlikning. Det senare blef beslutet, och i asarnes krets upptogos vanen Niord och hans barn Frey och Freyia. Måhända har strof 15 föregåtts af en eller flera strofer, hvari detta krig närmare skildrats.
  20. Här torde en eller flera strofer vara bortfallna.
  21. Uppbyggandet af den under kriget af vanerna förstörda asaborgen hade gudarne uppdragit åt en jätte, som förpliktade sig att fullborda detsamma under loppet af en vinter mot det villkor, att han erhölle Freyia — guden Ods maka — till gemål. Loke lyckades emellertid genom list fördröja arbetet, så att gudarne blefvo lösta från sitt löfte. Då jätten i vrede häröfver hotade gudarne, blef han dräpt af Tor. Det är denna myt, som torde behandlats i de före strof 17 väl bortfallna stroferna.
  22. Giallarhornet, hvari gudarnes väktare Heimdall blåser, när ragnarök är inne. Till dess ligger det gömdt under asken Yggdrasel.
  23. Odens pant = hans ena öga, som han pantsatt hos den vise jätten Mimer för att få dricka visdom ur dennes brunn.
  24. Binamn på Oden.
  25. Binamn på Oden.
  26. Valkyrjor = af Oden utsända sköldmör, som skulle utvälja de hjältar, hvilka borde falla i strid och därigenom blefvo värdiga att upptagas till Valhall och öka antalet af Odens kämpar.
  27. Den blinde guden Hod, hvars arm styrdes af Loke, dödade Balder med misteltenen.
  28. Fensalar = Friggs boning.
  29. Här förekommer i originalet en dunkel halfstrof, som af flera eddaforskare förkastats.
  30. Sigyn = Lokes maka.
  31. Nidavallen = en mytisk slätt.
  32. Okolner — ett mytiskt berg.
  33. Brimer = en jätte.
  34. Nastrand — 'likstranden', de dödas strand.
  35. Ljuren = rökhålet midt i taket.
  36. Nidhogg = en förfärlig drake, en symbol af det onda, hvilken gnager på Yggdrasels rötter.
  37. Ulfven = Fenresulfven, ett af Lokes barn med jättekvinnan Angrooda.
  38. Järnskogen = en mytisk skog.
  39. Fenresulfven hade med en till namnet okänd jättekvinna ('den gamla') vargarna Skoll och Hate, af hvilka den förra skulle uppsluka solen, den senare månen (= sol- och månförmörkelser?).
  40. Eggder = väktaren hos jättarne likasom Heimdall hos gudarne.
  41. Fialar, Gullenkambe och den roströde hanen tillkännagifva genom sitt galande i jättars, gudars och de dödas värld, att ragnarök är i annalkande.
  42. Fialar, Gullenkambe och den roströde hanen tillkännagifva genom sitt galande i jättars, gudars och de dödas värld, att ragnarök är i annalkande.
  43. Garm = 'helveteshunden' — den nordiske Kerberos —, som i Gnipahålan vaktar ingången till Hels rike.
  44. Fenresulfven, som gudarne hållit bunden, men nu sliter sig lös.
  45. Den materiella världsundergången ragnarök föregås af en moralisk, af en allmän upplösning af ordning och tukt, af ett allt djupare sedligt förfall.
  46. Mims söner: hafsjätten Mims söner äro vattnen, som nu, när ragnarök stundar, råka i uppror.
  47. Enligt Ynglingasagan sändes af asarne Höner och Mim(er) som gisslan till vanerna. Dessa dräpte Mim(er), men skickade hans hufvud tillbaka. Oden balsamerade då detta och kvad trollsånger öfver det, så att det kunde underrätta honom om förborgade ting. Denna myt kan tydligen ej förenas med hvad som förut berättats om Mim(er).
  48. Fenresulfven, som gudarne hållit bunden, men nu sliter sig lös.
  49. Dessa två sista dunkla rader efter Gering, som öfversätter: »eh' der Blutsfreund Surts seine Bahn betritt». Surt = härskaren öfver Muspelheim = eldens värld. Surts frände = Fenresulfven?
  50. Alfvar = ett slags lägre gudaväsen än asarne.
  51. Hrym = jättarnes anförare.
  52. Ormen = Midgårdsormen.
  53. Örnen = väl jätten Hræsvelg ('likslukaren'), som i en örns hamn sitter vid världens ända och med sina vingar frambringar vinden.
  54. Naglfar = ett af döda mäns naglar förfärdigadt skepp, hvaraf jättarne betjäna sig på sin färd till ragnarök.
  55. Ulfven = Fenresulfven.
  56. Loke.
  57. Gygja = jättekvinna.
  58. Frey, som dräpt jätten Bele.
  59. Friggs älskling = Oden.
  60. Tor, Odens son med Hlodyn (= jorden).
  61. Jordens gördel = Midgårdsormen, so ligger i hafvet rundt om alla land och biter sig i stjärten.
  62. Tor. Såsom försvararen af asarnes och människornas värld mot jättarne kallas Tor världsbeskyddaren.
  63. Tor. Såsom försvararen af asarnes och människornas värld mot jättarne kallas Tor världsbeskyddaren.
  64. Originalet har 'aldrnare' = 'lifnäraren' såsom omskrifning för elden.
  65. Jordomspännarn = Midgårdsormen.
  66. De gyllne taflor (brädspelsbrickor), hvarmed gudarne i urtiden lekte på Idavallen. Se strof 8.
  67. Det tyckes, som om Höner i denna nya värld skulle ägna sig åt att medelst spådom utforska framtiden.
  68. Vindheim = himlen. Tvegge = ett af Odens många binamn. Hans brorsöner skulle då vara söner af hans bröder Vile och Ve.
  69. Gimle tycks enligt denna dikt vara ett berg, på hvilket de saligas boning är byggd. Enligt andra källor är det däremot själfva salen, som heter Gimle.
  70. Nidafjällen = mytiska fjäll. Se ofvan Nidavallen.